Dvärgpinscher - Lennox och Monster

Kom att tänka på en sak.. När Lennox har tråkigt och vill ha godis eller leka så går han alltid in i nåt rum och hämtar nån sak. Sen sätter han sig framför mig med grejen i munnen och ser uppfordrande ut. Det är såklart jag som uppmuntrat det, det är ju rätt så gulligt. Jag får grejen och så går vi ut i köket och ser vad vi kan hitta i kylen.

Senaste veckan har han hämtat:
-en innersula från en sko
-en stor plastgalge
-en rulle bajspåsar
-två reklamblad.

Blä, känner mig redan stressad inför helgen. Dels vill jag se hela dp-bedömningen och det lär ju ta några timmar. Dels vill jag se Freestyle, agility, shoppa och heja på Jessica i RR-ringen och Jeanett m.fl. i dobbis-ringen. Måste skriva ut ett schema och ta med.

Igår fick jag lite synpunkter som verkligen har fått mig att tänka efter. Jag har sällan problem med att ta kritik, men när det rör hundarna så tar jag verkligen åt mig och funderar över om det är nåt jag bör förändra och så vidare...

Igår tränade vi utställning och när Monster stod på bordet (vilket för övrigt gick jättebra!) så kom en beardishane fram mot bordet och när han var nån meter ifrån så gjorde Monster ett utfall (dvs, hoppade nån decimeter fram samtidigt som han fräste till). Jag ignorerade honom och fortsatte träningen (då det inte ingår i min målbild att hunden ska stå stilla även när främmande, stora hanhundar kommer fram till bordet). Varpå ungefär följande konversation utspelade sig:

Kvinna som var med på träningen (har aldrig träffat henne förut):
- Jag skulle säga åt honom om han gjorde så!
Jag:
- Nja, han är lite osäker på andra hundar, sen blev de ju påhoppade för drygt en vecka sen också.
- Men du stärker honom ju inte genom att låta honom göra så
- Nej, men som jag uppfattar det så säger han: "kom inte närmre" till den andra hunden och när han är i det här läget (alltså uppställd på ett bord och tillsagd att stå stilla) så vill jag inte säga till honom för att han ger en avståndsökande signal. Däremot får han absolut inte dumma sig på promenader och definitivt inte göra utfall mot hundar vi möter på trottoaren eller liknande.

Jag kan inte återge i exakta ordalag vad hon sa men typ
* att jag inte stärker honom genom att låta honom ta hand om det själv
* att om jag inte vill ta honom så kanske jag inte ska träna utställning alls utan jobba på att stärka honom på andra sätt först och främst
* att jag inte ska hålla på och bära honom etc

Jag hamnade verkligen i försvarsläge och kunde inte hålla med om nåt av det hon sa (jo, att jag inte stärker honom genom att ignorera honom, fast jag vet inte om han skulle bli stärkt av att få lite däng heller) men sen tänkte jag såklart efter och har tänkt en del på det även idag. Även om tipsen var oombedda så förstod jag att hon menade väl och då är det ju värt att ta till sig.

Hur som helst.  Jag vet att jag säkert skulle kunna packa ihop Monster ganska mycket genom att vara väldigt mycket strängare emot honom. Jag håller absolut med om att hundar i allmänhet mår bra av att ha väldigt tydliga gränser för vad som är ok och att de känner sig trygga när det vet att ledaren, ägaren tar hand om jobbiga situationer så att hunden själv slipper.

Samtidigt så är det väldigt svårt att bestraffa en hund i en situation där den är osäker. Vissa raser visar sin osäkerhet genom att lägga svansen mellan benen, skygga undan, låtsas som att de inte finns etc. Och en sån hund skulle man ju inte bestraffa för att den visar rädsla. En dvärgpinscher går ofta i försvar och försöker tuffa till sig istället. Det är såklart inte ett acceptabelt beteende!! Men samtidigt svårt att veta om och hur man ska bestraffa, speciellt i situationer som den ovan eller som när Lennox blir rädd för en unge som jagar efter honom när vi är på promenad i parken.

Jag brukar snarare försöka undvika att sätta hundarna i såna situationer. Monster som är osäker på främmande hundar låter jag aldrig hälsa på såna hundar jag inte vet att det kommer att funka bra med. Han får absolut inte skälla eller ha sig, men han får alltid ha ett visst avstånd till främmande hundar.

Dvärgpinschern är en ras som nog ofta kan uppfattas som rätt så tuff, självsäker och dominant. Och många hundar tror jag har dessa delar, samtidigt som de kan ha vissa osäkra delar som de hanterar genom att tuffa sig.

Nu blev det här värsta försvarstalet, men jag kände att jag var tvungen att skriva av mig lite. Måste tillägga att jag sannerligen inte bär omkring på mina hundar. Däremot så lyfte jag av Monster av bordet igår och höll honom i famnen under tiden vi diskuterade.

Och jag tycker faktiskt att jag stärker honom genom utställningsträningen! Han får träna på att det är massa hundar runtomkring och att uppföra sig fint ändå. Dessutom har det gått jättebra på agilityträningen fast han är lös bland massa hundar. Men kommer nån framspringande till oss så kommer jag inte bestraffa honom om han gör utfall. Däremot kanske jag hinner hjälpa honom genom att ta honom bakom mig och skrämma bort den andra hunden.

Det är jättebra att få tips och människor vill ju bara väl. Dessutom är det nyttigt att få sig en tankeställare ibland. Men man måste göra vad som känns rätt för en själv. Jag ser att stå på bordet som en cirkuskonst och vill först att han vet precis vad som förväntas innan jag ställer krav. Däremot att klippa klor, bli rengjord i öronen eller visa tänderna för mig är inte förhandlingsbart, där är jag sträng.

Och vad är skillnaden då, det är ju hantering fast på olika sätt? Jo, när det är en främmande människa så kan jag inte garantera att han inte får ont (veterinären t.ex.) men när jag grejar med honom själv så är jag lugn, försiktig och han får alltid godis efteråt. Och jag MÅSTE kunna greja med honom utan att han krånglar. Utställning måste vi faktiskt inte gå på, det är nåt vi gör för att jag tycker att det är kul. Och jag har svårt att se nån som dänger hunden för att den är osäker vid tandvisningen i lydnadsklass 1 (eller nej, det finns säkert de som gör det. Men det är inte förenligt med mitt synsätt).

Gud vad långt det här blev, vet inte ens om nån orkar läsa. Men det var skönt att få skriva av sig lite, och det fick mig ju att tänka igenom ett och annat.

Till roligare saker:
Jag ser så himla mycket fram emot lördagen. Åker hemifrån 04.20 och hämtar Helene.. gäsp!! Utställningsträningen har gått jättebra senaste tiden, nu senast ställde han upp sig så fint helt av sig själv, med konstant viftande svans och glada ögon. Han var lite skuttig och gick inte så fint i kopplet som jag tycker han gjort senaste tiden, men jag hoppas det blir bättre på lördag. Huvudsaken är att han står lika fint på bordet som han har gjort på träning. I måndags var han som en staty (med viftande svans dock).

 På shoppinglistan HUND 2006:
Ett varsitt svart koppel med reflex invävt.
Tuggisar
Helst inget mer, med tanke på ekonomin :)

Ska ni till Stockholm??

Är för övrigt väldigt tacksam för synpunkter på det jag skrivit....

Igår och idag har vi varit på agilityträning.

Sammanfattning:

Lördagens träning
- Lennox tränade svåra slalomingångar med mycket hets från mig, gick skitbra (pärlan!!)
- Monster körde slalom och att sitta/stå (valfritt) längst ut på gungan medan jag lyfter och släpper den. Känns så himla skönt att han kan vara lös bland alla de andra hundarna (peppar peppar!) på inomhusträningen.

Söndagens träning
- Lennox körde bana, han har blivit lite tightare i svängarna, alltså att han söker en snävare sväng själv på ett annat sätt än han tidigare gjort, och han jobbade på så bra. Tekniken i slalom måste förbättras, men jag ska avvakta med det och se om det blir bättre på egen hand när han vant sig vid largeslalomen. Jätteroligt träningpass, kände mig så nöjd efteråt.
- Med Monster fortsatte jag med slalom och gungträningen. Ett och annat hinder.

Jag experimenterar förresten rätt mycket med Monster. Jag har inte tränat nåt släpp alls än, eftersom rasen har rätt mycket släpp inbyggt. Istället tränar vi hopp över ett hinder i taget, alltså, jag visar hopp med vänsterarmen, gör ett byte och belönar med höger. Och tvärtom. Tanken är att han redan från början ska lära sig att vända upp direkt efter hindret.

Fast lite släpp tränar jag ju, men mest emot mig (t.ex. hopp, makarontunnel, hopp och så tar jag emot efter det sista hopphindret). Det är ju en form av släppövning. Men massa hinder på rad och belöning i slutet väntar jag med. Tror verkligen inte att det kommer bli ett problem.

Äntligen är jag lite piggare och det ska firas med hundaktiviteter. Idag ska vi först träna utställning i ett parkeringshus (vi behöver träna på utställning inomhus) med Mia, Karina och Maud. Sen blir det agilityträning på 4H.

Imorgon är det först spårträning på Sörmon (och upplet gissar jag?) och sen agilityträning på 4H.

Wonderbart tycker både jag och de små.

Igår på sista kvällspromenaden såg vi två lösa hundar längst ned i parken. Monster skällde till lite grann (vilket han gärna gör på allt han inte vet vad det är just nu) och då kom den ena hunden, tror det var en kerry blue, rusande emot oss. Jag tog mina hundar bakom mig och försökte skrämma bort den med att ryta "gå till din matte", det brukar ofta funka. Men hunden hade siktet inställt på Lennox och struntade verkligen i mig. 

Hunden rusade fram, tog Lennox över nacken och jag trodde hans sista stund var kommen så jag sparkade till hunden det hårdaste jag kunde i magen. Hunden tappade greppet och jag sparkade igen och igen och igen och igen samtidigt som jag försökte hålla mina hundar bakom mig, utom räckhåll för hunden. Hunden gav sig inte och jag skrek till ägaren: "men ta din hund för fan" och fortsatte mata sparkar tills hon lyckades få tag på den. Jag hyperventilerade så jag inte kunde prata efteråt, det var helt fruktansvärt att sparka ett djur så många gånger, dessutom i magen med all kraft jag kunde uppbringa. Jag var övertygad om att Lennox blivit allvarligt skadad, jag har hört om flera småhundar som blivit dödade av större hundar senaste tiden och ett bett över nacken räcker för att punktera det mesta hos en hund som väger fem kg. Men det blöta på Lennox rygg var tack och lov bara saliv från den andra hunden och han klarade sig med ett sår på ena tassen som han lika gärna kan ha fått när jag drog honom i kopplet för att få honom bakom mig och kunna skydda honom. 

Tjejen bad om ursäkt och sa att hunden var osäker och jag kan förstå att en hund som är lite rädd för andra hundar tyckte det var läskigt när Monster skällde till och tyckte att anfall är bästa försvar. Det verkade som tur var ha gått bra med den, trots mina sparkar. Den hostade lite först, men sen såg den helt ok ut. Fy vilken traumatisk upplevelse. Jag bad om ursäkt för att jag sparkat hennes hund, men hon sa såklart att det inte gjorde nåt och sen gick vi hemåt. Lennox gick direkt och la sig och sov, han var helt slut. Medan Monster var jätteuppvarvad ett bra tag.

Det är inte första gången det händer nåt med andra hundar och säkert inte den sista. Det trista är bara att alla tycker att det är så typiskt småhundar att morra eller spänna sig mot stora hundar. Men ofta handlar det om rädslor, att de har varit med om otäcka upplevelser och att de använder avståndsökande signaler för att tala om för den andra hunden att den inte ska komma fram. Mina får absolut inte skälla på andra hundar, men det är väldigt svårt att få dem att gå förbi stora hundar helt avslappnat.

Jag är i alla fall glad att jag vet att jag kommer att göra allt för att skydda mina hundar om det händer något liknande. Har varit lite osäker på hur jag skulle reagera i en sån situation men nu vet jag att jag åtminstone inte blir handlingsförlamad. 

Vill bara säga att det säkert egentligen inte är nåt ont i den andra hunden, den kanske inte alls hade lust att bita mina hundar utan bara ville skrämmas/leka/försvara sig. Men så länge nån annan hund är efter mina så kommer jag att försvara dem så gott jag kan.

Oj vilka duktiga små spårhundar jag har. Jag har varit hemma och varit sjuk hela veckan (förkylning med feber) och hundarna har snällt anpassat sig och sovit, sovit, sovit, lekt lite med varandra, fått promenader med husse och sovit lite till.

Idag mår jag mig lite bättre och kände verkligen att jag var tvungen att låta dem få springa av sig lite. Jag la ett varsitt spår och sen tog vi en promenad. Fy vad tungt det kändes, jag är absolut inte frisk än, har fortfarande lite feber och huvudet är jättetungt. Men hundarna sprang så fort de små trumpinnarna bar och rastade verkligen av sig. Båda spårade jättefint och hittade sina apporter. Nu ska jag gå och lägga mig och sova resten av dagen. Men jag har i alla fall gott samvete beträffande vovvarna. Hoppas jag blir frisk snart, det är så roligt på praktiken att jag inte vill missa en dag. Samtidigt vill jag inte smitta ned de andra och dessutom gör jag ingen nytta i det tillstånd jag är nu. Huvudet känns som det väger 40 kilo.

Snark.

Idag har vi varit ute och gått i knappt en timme med Malin och dvärgschnauzer-Charlie. Mina hundar fick ha linor på sig för säkerhets skulle. De märker inte av linorna så det gör dem nog ingenting, men det är skönt att ha en extra säkerhet med tanke på Lennox lilla utflykt. På bilden råkar nog Malin stå på linan, haha. Man får passa sig hela tiden så man inte råkar trampa på linorna för då blir det tvärstopp.

Sen for vi och tränade handling med Mia. Det gick rätt bra, fast vi har mycket kvar att träna med lilla Monster innan juniordebuten.

Vaknade vid 8.30, utvilad och pigg. Vi åkte ut till Bonäs och det kändes inte som nåt idealiskt spårväder direkt. Det blåste riktigt mycket, även om det var ett tillfälligt uppehåll från regnandet. Härliga vågor på Vänern och frisk luft visserligen, så jag ska inte klaga. Jag la ett ganska långt spår till Monster. Jag skäms att erkänna att han kanske fått gå fem spår eller nåt sånt under sin livstid. Usch vad hemskt. Men de spåren har gått väldigt bra och det är roligt att prova lite svårare. Han fick tre saker i spåret och en godisskål som slut, jag vill verkligen markera att spåret är slut. Lennox fick ett klurigt spår som korsade vägen två gånger och gick lite härs och tvärs. Sen tog vi en rejäl promenad medan spåren låg till sig. Hundarna fick springa lösa och skötte sig utmärkt.

Spåren gick så himla bra! Monster gick sitt spår lätt som en plätt. Hajade till vid leksakerna (jag tjoade, lekte och bjöd på godis) och blev väldigt nöjd vid skålen.

Lennox ringade en del i början, men jag lät honom få rejält med lina och höll mig väldigt passiv och långt bak och lät honom lösa problemen i lugn och ro. Förra året tyckte jag han lätt fick upp andra spår eller drog iväg för mycket så jag har ju spårat i koppel ett tag. Men han tar sin uppgift på största allvar och jobbar jättebra nu och det är så kul att gå där bak och lita på att hunden hittar rätt. Han apporterade pinnarna (gullet!!!) och fick en bit leverpastej vid slutapporten.

Sen har de varit hemma medan jag träffat mina vänner på Via Appias trattoria. Nu ska jag lägga mig och se på inspelade program från veckan som gått (typ prison break). Hundarna gör mig nog gärna sällskap, vi har precis varit runt parken på en rastningsrunda och de har fått lunch. Vad gött livet är ibland!

Imorgon är det lördag och sovmorgon. Fast jag ska åka ut med hundarna istället. Lägga spår, ta en långpromenad och träna lite. Jag älskar att ha gott om tid för hundarna.

Sen ska jag till stan och fika med mina tjejkompisar.

Nu ska vi hoppa i säng, jag har varit på after work och sen på Borat, hundarna har legat hemma hos husse med goda tuggben (fredagsgodis).

Gonatt!!

I lördags var vi ute och spårade. Det var jättehärligt. Monsters spår var kanske lite kort, han hade nog klarat mycket längre. Som en liten klocka spårade han! Lennox missade visserligen två apporter men oj vad noggrann och koncentrerad han var i spåret!!

Jag har nästan lagt ned lydnaden igen, efter en veckas träning. Vilken quitter jag är! Men även om jag är på bra humör innan så blir jag bara irriterad och vill mörda hundskrället efter en stund. Han är så lättstörd så fort vi är utanför köket, det är ibland som att han inte kommer ihåg nåt av det vi tränat på. Och det gör mig tokig, det spelar ingen roll hur låga krav jag ställer. Jag förstår också att allt det här handlar om mig och att han säkert skulle kunna bli en duktig liten lydnadshund, men jag har inte tålamodet utan blir helt enkelt arg. Och det är orättvist mot honom. Jag brukar aldrig bli arg när jag tränar, men just när han släpper kontakten för att kolla på nåt annat blir jag tokig på. Och när jag är på dåligt humör är jag såklart inget rolig att samarbeta med.

I agilityn har vi bara hur kul som helst, samma sak med spåret och med klickerträningen. Vi klickertränar nämligen en liten stund om dagen. För tillfället lär sig Lennox att stänga skåpdörrar och Monster att trampa på saker och att stå som en staty fast jag flyttar på tassar och går omkring.

Idag åker vi till sthlm, jag ska gå andra delen av A2:an (tävlingsinstruktörsutbildning i agility) och Niklas ska umgås med syrrans kille Amir. Vi bor ju hemma hos Amir och Sara, fast syrran är ju i Kenya och dyker + forskar på sjöborrar. 

Hundarna ska såklart med och nu är det bäst jag packar lite om jag ska bli klar nån gång. 

Trevlig helg!!!


 

Idag är det söndag och förra veckan började jag praktiken, hade massa kurs och annat så det blev aldrig av att uppdatera.

I går träningstävlade jag och Lennox agility och hopploppet gick superdåligt men agilityloppet jättebra. Jag belönade på kontaktfälten och han är så himla duktig! Det var en så trevlig tävling, alla hjälptes åt (jag dömde largeklasserna :) och alla hejade på varandra. Mysig stämning och en rolig dag, precis som det ska vara. Grattis förresten Anette som välförtjänt vann vårt KM.

Jag ska börja träna upplet med Monster, han behöver mycket hjärngympa den lilla hunden. Annars tränar vi sitt kvar med kontakt. Jag tränar mycket stabilitet med honom. Det behövs också. Han är en liten studsboll!

Orkar inte skriva så mycket.. Ha det bra allihop!

Här kommer de sista bilderna. Tack förresten för gratulationerna, jag blev jätteglad!



Jag ser att Monster står med frambenen för långt fram på bilden. Nåt att hålla koll på när jag ställer upp honom. Framför spegeln nästa gång.



Promenad i motvind = flygande öron. Hur söt kan man bli?

Idag har vi egentligen valpkurs, men jag har haft så otroligt ont i huvudet sen jag kom hem från jobbet så jag står över idag. Har tagit två alvedon, sovit en halvtimma och ska nog gå och lägga mig snart om det inte släpper. Halvligger i soffan nu, med två trötta hundar (som tur är, hade inte orkat aktivera dom).

Bilderna är förresten tagna av Stina Halvarsson, tack för hjälpen!!

Åh vilken gullis Monster har varit idag! Utställningen gick jättebra, han låg snällt i mitt knä hela tiden vid ringside, travade fint i ringen och stod snällt och glatt på bordet.

Han fick en jättefin kritik och blev BIG-4, lillplutten.

Orkar inte skriva mer idag, är helt slut efter att Lennox jagat sork eller nåt liknande vid klubben. Och jag u min tur jagat Lennox. Skithund! Nu är båda dödströtta, nybadade, pussade och mätta och sover gott i soffan. Själv ska jag på tjejfest! (N är lite bakis så han och hundarna kommer nog vara lika trötta ikväll).  


Travar duktigt


Massor av travande blev det idag


Och står alldeles stilla.

Fler bilder och mera text kommer.. fast inte idag.

Vi är flitiga och tränade två korta pass igår och två korta idag. Bara lite hinderträning och kanske tio minuter effektiv tid per hund. Känns så himla bra att nöta lite gunga och kontaktfält.

Sen hade vi möte om "förbundsinstruktör". En bra idé tycker jag, som inte ser nån annan möjlighet att kunna uppfylla målen att SBK ska ta emot alla som vill gå kurs.

Nu sover en hund på Niklas axel och en under hans arm medan jag sitter och "datanördar" mig lite.

På lördag ska vi på inofficiell utställning till Kristinehamn. Monster ska ställas för kunniga domaren Maritha Östlund Holmsten som bland annat dömt dvärgpinscherspecial. Nervöst!!