Dvärgpinscher - Lennox och Monster

Monster är med på utbildningssektorns möte och ligger snällt i mitt knä. Notera att det står "olydig" på halsbandet :)

Idag fyller Monster ett år!

Monster och Lennox är i mångt och mycket varandras motsatser. Lennox är en herre som tar livet på största allvar. Han har en del åsikter om hur man bör uppföra sig och vill nog helst vara nära mig dygnet runt, med undantag för en och annan rådjursjakt.

Monster är en glad liten skit som tar dagen lite som den kommer. Han skäller på stora hundar, snor Lennox tuggben genom att ställa sig med rumpan vid Lennox nos så att Lennox ska glömma att han tuggar på benet och istället vilja slicka där Monster i ljumsken, där han hade ett sår för flera månader sen (det är läkt sen länge, men Lennox vill gärna tvätta Monster ändå). Han flyger glatt upp på en sovande husse (landar gärna mellan magen och benen nånstans ;) för att hälsa och hans svans viftar nästan alltid. Han har en diger förstörelselista med bland annat en X-BOX handkontroll, föräldrarnas dyra DUX-madrass, trosor, kepsar med mera.

Det är två väldigt speciella och väldigt älskade små hundar jag har. Och även om det varit jobbigt många gånger, speciellt eftersom Niklas tyckte att en hund räckte gott och väl, så ångrar jag inte en sekund att det lilla Monstret fick flytta hem till oss.

Ett år gammal har han faktiskt utvecklats till en rätt så rolig liten skit. Och lyckas han förstöra nåt nu så är det mitt fel som lämnat det framme. Kompostgaller är bra.

Under hans andra levnadsår är det tänkt att han ska patellaundersökas, ögonlysas, MH-beskrivas, starta åtminstone hoppklass i agility och förhoppningsvis gå en viltspårkurs.

Igår var jag förresten och vaccinerade de båda herrarna, så nu är ettårs-sprutan avklarad.

Grattis på ettårsdagen lilla Monster!

Monster har haft diarée till och från sen julafton. Han är pigg, glad, hungrig och feberfri, men det bara rinner ur honom. Det har varit nån enstaka fast baj sen helgen, men sen igår är det bara löst.

Det där med att fasta hunden är väldigt svårt. Mina hundar blir ganska snabbt dåliga om de inte äter, spyr lite vätska och ser ömkliga ut. Idag ska jag prova Canikur för första gången. Jag har för övrrigt väldigt svårt för såna där hemmakurer, typ att ge en hel morot eller barnvälling mot diarée. Hoppas Canikur funkar så jag slipper fasta/prova nåt annat.

Har messat Jessica och bett att hon ska köpa med Hill's I/D, det är ju milt och bra för den lilla onda magen. Och kanske nån vätskeersättning behövs? Fast det tror jag inte, han dricker ju bra.

Till lunch blir det Canikur och en pyttebit fiskbulle för lilla Monsi.

Hundarna är helt utslagna! Igår bara sov och sov de, hela dagen. Det är tydligen jobbigt när matte är julledig och har massor av tid för långa promenader, lek och bus. Jag jobbar under mellandagarna och efter morgonpromenaden idag så rusade de in och skyndade sig att krypa under täcket till Niklas (som är ledig idag). Det var med gott samvete jag åkte till jobbet och lät hundarna sova ut ordentligt.

Ikväll ska jag och mina syskon på Sweeney Todd på Värmlandsoperan. Det var längesen jag var på musikal och det ska bli jätteroligt, och lite läskigt. Jag har redan ringt 070-557 97 55 och lyssnat på Sweeneys läskiga röst :)

Här kommer vår julhälsning...

God Jul allihop!

Idag har vi varit på agilityträning med Helene  och hennes vovvar. Med Monster blev det det gamla vanliga, släpp, slalom, gunga kontaktfält. Lennox körde en kort kombination med dubbelbox där vi tränade typ grundsväng (svårt!!!). Första gången blev jättelyckad men sen krånglade jag till det hela tiden. Sista gången blev helt ok och det kändes skönt att avsluta med nåt lyckat.

Nu har vi precis varit ute på en 1,5 timmes promenad och hundarna har däckat.

Försökte ta julkort, men min kamera är så dålig, det blir liksom röda ögon hela tiden och det blir jag tokig på. Till slut nöjde jag mig i alla fall.

Åh vad härligt det är med jul och att vara ledig!!!

TUSEN TACK FÖR ALLA FINA JULKORT OCH HÄLSNINGAR, per mail, gästbok etc. Jag blir jätteglad!!

Finast var julkortet som kom på posten, ett sånt där fotokort. Motivet är en kursdeltagare som aktiverar sin hund i skogen (vackra vita storpudeln balanserar på en sten). Jag blev helt rörd.

Uppvisningen igår gick bra! Efter att jag gått av Lennox ordentligt och satt på honom täcket så tog jag ut Monster istället, vi gick en promenad och sen fick han följa med in i ridhuset och se på resten av luciaprogrammet. Det var proppfullt på läktaren (inkl. andra hundar och kaniner då tjejerna hade kaninhoppning) men så fort jag satte mig ned så la han sig snällt i mitt knä och låg där hela tiden. Så himla skönt att jag haft med honom på några möten och tvingat honom att koppla av även när det är rörigt runtomkring. Betyder mycket för mig.

Idag har vi varit ute på morgonpromenad och nu sover hundarna i soffan. Klockan 13 ska vi träffa en löwchen-hane som Monster ska få leka med (om det funkar mellan dem) och sen är det agilityträning kl. 14, först med Lennox och sen med Monster.

Imorgon kommer syrran hem från Stockholm så snart har hundarna sällskap när jag jobbar. De älskar "moster Sara" och blir nog väldigt glada när hon kommer.

Hoppas ni har en härligt tredje advent!
 

I morse sov hundarna fortfarande, Monster under armen och Lennox på benen, när jag vaknade vid 9. Vad underbart!! Lennox har ju alltid varit morgontrött så jag var bortskämd med att få sova hur länge jag ville lediga dagar. Tills Monster gjorde entré i vårt liv. Vid 05 har han börjat bli orolig, hoppa ned från sängen, tassa omkring (tipp, tapp, tipp, tapp) och försöka väcka mig. Jag har stängt in honom i buren bredvid sängen ibland och ibland har han somnat om i sängen av sig själv. Men samtidigt så vet man ju inte hur nödig han är och det är ju väldigt elakt att inte ta ut honom på en promenad om han nästan kissar på sig.

Men nu kanske det börjar vända? De ligger kvar på vardagmorgnar när jag går upp och duschar och så idag då, när det kändes som han kunnat sova hur länge som helst. Åh vad härligt!

Vi har mysmorgon, varit på en kort promenad och ätit frukost. Nu tror jag vi ska lägga oss igen ett par timmar och se på tv. Måste dock åka hemifrån vid senast 11. Vill hinna gå en rejäl promenad innan uppvisningen.

Vad gör ni i helgen?

Vad härligt det är med helg. Ska hänga med hundarna hela helgen :)

Idag på lunchpromenaden gick vi till en grusplan och körde agility utan hinder, alltså torrhandling. Det gick jättebra! Lennox är lite seg på cirkelträningen, men om jag springer lite fortare, typ raksträcka så springer han perfekt vid sidan. Så han kanske inte riktigt fattat syftet med det där travandet i ring.

Monster var ovanligt koncentrerad och duktig, jag var så nöjd med mina laddade små vovvar när vi promenerade hemåt.

Ikväll har vi mys-i-soffan kväll (har vi väl visserligen varje kväll, men det är nåt extra med fredagar).

Ska snart gå och lägga mig och se världens sötaste film: Elf.

Imorgon: agilityuppvisning.

Trevlig helg på er!

Igår slutade jag tidigare och vi hann med en skogspromenad innan mörkret. Så himla skönt! Jag la ett varsitt spår också och Monster spårade som ett litet tåg. Ringade lite i början, men jobbade på bra. Svårt bara att bryta honom vid leksaken, han vill knappt ta godis (och det är OVANLIGT för att vara honom!!) utan bara fortsätta spåra. Jag försöker lösa det genom att godismata, godismata, leka och framförallt ta av honom från spåret i kopplet och fortsätta belöna.

Lennox fick ett trilla-på och ville bakspåra hela tiden. Jag var helt passiv i kopplet men tänkte typ "dumma skithund, du spårar åt fel håll" (jag var hungrig och trött) och tog efter några meter av honom från spåret. Lugnt och under fortsatt tystnad lät jag honom trilla på längre fram. Nytt bakspår. Upprepade proceduren ännu längre fram. Och då tog han det åt rätt håll. Han fick massor av godis och beröm när han hittade belöningen (den kom rätt snart, vilket kändes bra som en bekräftelse på att han spårat åt rätt håll).

Jag har förresten kommit fram till en målbild gällande hundarna och springa lösa i skogen (de vill ju gärna jaga ibland och det får aldrig, aldrig, aldrig hända!!)

Hundarna FÅR:
- springa fram och tillbaka, retas med varann, jagas, komma med pinnar som jag kastar
- äta hästbajs om de känner för det
- stanna och smaska på tik-kiss-fläckar
- röra sig en bra bit framåt och bakåt på stigen

Hundarna FÅR ALDRIG:
- röra sig i skogen bredvid stigen, de måste hålla sig på stigen/gångvägen om jag inte säger annat
- vinda in eller nosa upp vilt
- vänta ens tre sekunder med att komma på en inkallning

Att ha hund innebär faktiskt ett ansvar för hur livet ska bli för en levande varelser. Och då är det, åtminstone för mig, upplagt för dåligt samvete.

Egentligen så har mina hundar det ganska bra. De blir aktiverade, får mat och omskötsel, regelbundna promenader, sover i sängen och är väldigt älskade.

Men ändå sitter det där dåliga samvetet på axeln rätt som det är och säger "dålig matte".

Monster är en förstörare! Han gillar helt enkelt att ha sönder saker, även när han är aktiverad och vi är hemma. Jag har hundarna hos mamma och pappa när jag jobbar, de bor inte långt från jobbet så det är enkelt att gå en långpromenad på lunchen. Från början fick hundarna vara i sovrummet och grovköket. Men efter att han, trots massor av tuggben och annat, haft sönder bäddmadrassen (en dyr DUX), överkastet, pappas pyjamas, en kudde och x antal filtar så var det slut på det roliga. Nu får de bara vara i grovköket och badrummet för där såg jag inget han kunde ha sönder. 

Men säg inte det.... När jag skulle hämta dem igår så hade han gnagt bort ett stort stycke tapet. (Fast de bara var själva ett par timmar). Så nu blir det kompostgaller för Monster. Och vips kom det dåliga samvetet:

"Han kanske bara har sönder saker för att han tycker det är så jobbigt att vara ensam", "stackars Monster som måste sitta innanför kompostgaller" osv.  

Men nu har jag bestämt mig för att det faktiskt inte är särskilt synd om honom. Visst, det blir några timmars ensamhet om dagen (max sju, fast då får de minst en timmes sällskap på lunchen varav 40 min promenad). Men de är verkligen rastade och borde kunna sova bort de timmarna. Dessutom har han en bädd, flera olika tuggben och ett gosedjur (gosedjuret får han massakera om han vill) i sin kompost så det går ingen nöd på honom. Och det är skönt för Lennox som numera får vara både i grovköket och sovrummet och kan ligga på sängen och titta på fåglarna på fågelbordet om han vill. Han är nämligen ingen förstörare utan går och lägger sig när han är ensam. Monster låg snällt och sov i sin kompost när jag kom idag och det kanske hjälper honom att koppla av och varva ned?

Så, nu har jag fått skriva av mig lite och allt känns genast bättre. Det är verkligen hemskt att få dåligt samvete, jag mår jättedåligt av det.

Om jag ska få så här många kommentarer så kommer jag ju bli inspirerad att uppdatera helt ofta. För det är verkligen roligare att blogga när man får lite feedback då och då.

Agilityuppvisningen igår gick bra. Fast det var rätt jobbigt att hämta och lämna hindren ensam, tur att jag slipper det på lördag. Får nog göra en rejäl städning av pappas bil, körde fyra hopphinder och två långa tunnlar i den. Stackars wheaten Tilda hade ont i magen så Sandra fick ställa in. Men jag, Jessica och Marie körde så gott vi kunde. Hundarna var helt galna och jag lär ju ha förstört Lennox starter ett tag framöver.. men jäklar vad kul han hade. Dessutom tog han alla slalom fast han kom i supertempo på u-banan. Sötnosen.

På lördag är det en till uppvisning, på 4H. Efter den ska jag träna starter :) På uppvisningarna släpper jag honom bara.

Nu ska vi gå och lägga oss, supertidigt, men det är lika bra att passa på. Imorgon ska jag till Borgvik på konferens med jobbet.

/H

Tänkte på en sak runt dp-ringen. Så små hundar som dvärgpinschrar är ju enkla att stuva in flera stycken i en bur. Många hundar satt därför trångt och kopplade inte av en sekund och en del hade ställt burarna (utan att täcka över dem) så att alla andra hundar som gick förbi kunde nosa direkt på buren.

Jag tycker det är så oschysst mot hundarna! Visst, jag tycker absolut att de ska klara av att koppla av i buren emellanåt. Det är skönt för dem att kunna sova relativt ostört och vila upp sig. Och det är skönt för ägaren att kunna äta lunch eller shoppa lite i lugn och ro. Men många hundar kopplade verkligen inte av.

Personligen brukar jag alltid hänga nåt över buren, en filt + en jacka eller så. Jag ställer stolar och packning runt omkring så att ingen kommer direkt in på buren. Mina hundar vill inte vara i samma bur, de blir lite stressade av det, så därför får de alltid ha en varsin. Det är så enkla saker men som gör att hunden kanske kan vila i buren (vilket är syftet med bur för min del, inte som nån slags förvaring).

Jaja, bara nåt jag kom att tänka på....

Hej svej på er och tack för trevliga kommentarer. Det värsta med så stora tillställningar är att man aldrig hinner prata så mycket med folk som man tänkt innan. Men det är ändå kul att hinna ses och säga hej och få ett ansikte på människor man bara babblat med via nätet.

Vill bara tillägga att jag var på himla bra humör igår och inte deppade det minsta för nollan. Stora Stockholm är ju ändå årets hundhöjdpunkt på nåt sätt (även om jag verkligen längtar till sommarens stora agilitytävlingar, där har man ju också chansen att förbättra sitt resultat genom träning på ett helt annat sätt än på utställning - något jag verkligen gillar).

Vi har sovit väldigt gott i natt. När jag skulle gå och lägga mig så låg redan Monster och snarkade, han hade krupit under själva lakanet till och med. Men han hade ju sovit hela bilresan hem och Monster saknar sällan energi så efter en stund så hoppade han upp och brottades med Lennox en kvart tills jag sa till dem att nu är det läggdags! Då la sig båda under täcket och somnade på fem sekunder.

Själv har jag sovit tio timmar och nu har vi precis ätit frukost. Hundarna gnager på läskiga gris-delar jag köpte på mässan (Lennox har ett tryne just nu och Monster ett hårigt öra - BLÄ!)

I eftermiddag är det agilityuppvisning på Hammarö Ryttarförenings luciatåg. Hoppas det blir lyckat. Lennox kommer nog njuta av att få rejsa runt en enkel bana kan jag tro.

Ha en bra söndag allihop!

Men oj vilken dag!

Gick upp och duschade 03.30. Drack ett glas mjölk, rastade hundarna och packade in det sista i bilen. När vi kom in rusade Lennox in i sovrummet och flög under täcket hos husse, han undrade nog vad tusan vi gjorde uppe så tidigt. Jag och Monster tvingades ut i spöregnet igen och hoppade in i bilen. Hämtade Helene som var punktlig som vanligt (vad härligt det är med såna personer, jobbar på att själv bli en som alltid är i tid och är faktiskt en liten bit på väg i alla fall :) och styrde kosan mot Stockholm.

Jag var jäkligt nervös när vi skulle in i ringen, som nummer fem (?) i juniorklass hanar. Monsters öron låg fint på plats (det ena kan flyga upp ibland när han blir uppspelt, det är väldigt charmigt men jag har en känsla av att domare inte tycker likadant, hehe) och han var uppmärksam och framförallt GLAD (det är kul att ha en sån glad hund med en riktig propellersvans). Bedömningen gick väl sådär, domaren var ganska osympatisk och såg ärligt talat inte ut att gilla hundar speciellt mycket. Han lyfte och tittade på Monsters ena tass! Har jag aldrig varit med om förut. Jag höll Monster i ett järngrepp när det var dags för mätningen så han inte skulle dra sig undan och det gick bra. Han studsade rätt mycket när vi gick ifrån domaren, men gick fint tillbaka. Är ganska nöjd med vår insats.

Sen kom ringsekreteraren med kritiken och jag fattade att vi fått en tvåa. Men nej, vi fick inget band. -Det blev tyvärr inget band, det var nåt med tassen, sa hon urskuldande. Jag gick snopet ut ur ringen. En nolla! Pga tassen? Vilken tass?? Sen kom jag på att Monster ju har en klo som ser lite lustig ut, men den kollade jag hos veterinären när han var 12 veckor och det var ingen fara med den så jag har liksom inte tänkt på det sen dess. Jättekonstigt. Ingen annan verkade heller fatta nåt. Måste kolla upp saken......

Sen fortlöpte hanhundsbedömningen, blåa och gula band avlöste varann och en del andra fick också nollor. När det första röda bandet delades ut så jublade alla runt ringen. 89 anmälda dvärgpinschrar och fyra hanar totalt med CK (tikarna har jag ingen koll på). Det var allt en sträng domare eller en förskräckligt dålig dp-standard vi har i landet!

Resten av dagen var hur trevlig som helst. Jag och Helene shoppade (jag köpte en burvagn av Royal Canin för 60 kr!!, en rostfri vattenskål till buren och lite godsaker till hundarna), kollade på freestyle, agility och träffade trevliga människor.

Monster har varit en sån pärla idag, så himla enkel att ha med sig. Enda gångerna han behövde vara i buren var när vi käkade, men då låg han såklart och sov, resten av dagen har han nyfiket och glatt hängt med överallt. Godingen!!! Åh, jag älskar mina små hundar så mycket ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Gud vad sugen jag blev på att köra agility förresten. Kanske ska träna in lite freestylemoment rentav??

Lennox har haft en mysdag med husse, sovit länge, myst i soffan, gått sköna promenader och busat. Han blev glad när vi kom hem och vi har promenerat runt parken och nu tänkte jag faktiskt gå och lägga mig efter den här långa dagen som varit både lite tråkig och väldigt, väldigt rolig! Skulle tro att hundarna också tycker det vore rätt gött att få krypa ned under täcket. Speciellt den lilla svart-bruna saken som fortfarande är en av världens två sötaste enligt mig.

Oavsett hur det går på en utställning så är det samma hund man har med hem. Det är jag rätt så tacksam för.

Igår kväll tränade vi lite hemma i köket. Jag tänkte prova nåt jag såg att en tant gjorde på en av filmerna från Westminster (se tidigare inlägg). Hon stod nämligen framför sin hund med en hand på varje sida om huvudet när hunden var på bordet. Tänkte att det kanske vore nåt under mätningen, han är ju inte van att bli mätt och jag vill inte att han skyggar undan från mätstickan. Fast det blir ju inte riktigt samma sak hemma på köksbordet när Niklas håller i en linjal så jag får väl se hur jag gör. När jag ställde honom senast brydde han sig inte ett dugg om stickan, men då var jag å andra sidan inte en hundradel av så nervös som nu.

Äsch, det går säkert bra. Vad är det värsta som kan hända?

Jaaa, typ att han hoppar ned från bordet, hoppar upp och biter domaren mellan benen, springer ut ur ringen och drar med sig ett gäng galna hundar vars ägare inte har hållit tillräckligt bra i kopplet. De lösa hundarna startar ett upplopp så att hela mässan blir kaos. Människor skriker och springer i panik efter sina hundar, brandlarmet utlöses så sprinklers går igång och hela utställningen får avbrytas. Jag blir utesluten ur SKK, hamnar på löpsedlar som den som förstörde Hund 2006, blir stämd på mångmiljonbelopp jag inte kan betala och hamnar i fängelse i Ukraina.

Nä, så farligt är det nog inte.

I vilket fall gick träningen strålande igår. Synd att inte domaren såg. Lennox försökte jag lära att hoppa upp på min rygg. Då var det tur att ingen såg. Jag var nog en rätt så rolig syn, hehe.

Adios amigos, vi ses imorgon!! Ikväll ska jag somna senast 20.30 har jag tänkt. Får väl se hur det går med den saken.

Kom att tänka på en sak.. När Lennox har tråkigt och vill ha godis eller leka så går han alltid in i nåt rum och hämtar nån sak. Sen sätter han sig framför mig med grejen i munnen och ser uppfordrande ut. Det är såklart jag som uppmuntrat det, det är ju rätt så gulligt. Jag får grejen och så går vi ut i köket och ser vad vi kan hitta i kylen.

Senaste veckan har han hämtat:
-en innersula från en sko
-en stor plastgalge
-en rulle bajspåsar
-två reklamblad.

Blä, känner mig redan stressad inför helgen. Dels vill jag se hela dp-bedömningen och det lär ju ta några timmar. Dels vill jag se Freestyle, agility, shoppa och heja på Jessica i RR-ringen och Jeanett m.fl. i dobbis-ringen. Måste skriva ut ett schema och ta med.

Igår fick jag lite synpunkter som verkligen har fått mig att tänka efter. Jag har sällan problem med att ta kritik, men när det rör hundarna så tar jag verkligen åt mig och funderar över om det är nåt jag bör förändra och så vidare...

Igår tränade vi utställning och när Monster stod på bordet (vilket för övrigt gick jättebra!) så kom en beardishane fram mot bordet och när han var nån meter ifrån så gjorde Monster ett utfall (dvs, hoppade nån decimeter fram samtidigt som han fräste till). Jag ignorerade honom och fortsatte träningen (då det inte ingår i min målbild att hunden ska stå stilla även när främmande, stora hanhundar kommer fram till bordet). Varpå ungefär följande konversation utspelade sig:

Kvinna som var med på träningen (har aldrig träffat henne förut):
- Jag skulle säga åt honom om han gjorde så!
Jag:
- Nja, han är lite osäker på andra hundar, sen blev de ju påhoppade för drygt en vecka sen också.
- Men du stärker honom ju inte genom att låta honom göra så
- Nej, men som jag uppfattar det så säger han: "kom inte närmre" till den andra hunden och när han är i det här läget (alltså uppställd på ett bord och tillsagd att stå stilla) så vill jag inte säga till honom för att han ger en avståndsökande signal. Däremot får han absolut inte dumma sig på promenader och definitivt inte göra utfall mot hundar vi möter på trottoaren eller liknande.

Jag kan inte återge i exakta ordalag vad hon sa men typ
* att jag inte stärker honom genom att låta honom ta hand om det själv
* att om jag inte vill ta honom så kanske jag inte ska träna utställning alls utan jobba på att stärka honom på andra sätt först och främst
* att jag inte ska hålla på och bära honom etc

Jag hamnade verkligen i försvarsläge och kunde inte hålla med om nåt av det hon sa (jo, att jag inte stärker honom genom att ignorera honom, fast jag vet inte om han skulle bli stärkt av att få lite däng heller) men sen tänkte jag såklart efter och har tänkt en del på det även idag. Även om tipsen var oombedda så förstod jag att hon menade väl och då är det ju värt att ta till sig.

Hur som helst.  Jag vet att jag säkert skulle kunna packa ihop Monster ganska mycket genom att vara väldigt mycket strängare emot honom. Jag håller absolut med om att hundar i allmänhet mår bra av att ha väldigt tydliga gränser för vad som är ok och att de känner sig trygga när det vet att ledaren, ägaren tar hand om jobbiga situationer så att hunden själv slipper.

Samtidigt så är det väldigt svårt att bestraffa en hund i en situation där den är osäker. Vissa raser visar sin osäkerhet genom att lägga svansen mellan benen, skygga undan, låtsas som att de inte finns etc. Och en sån hund skulle man ju inte bestraffa för att den visar rädsla. En dvärgpinscher går ofta i försvar och försöker tuffa till sig istället. Det är såklart inte ett acceptabelt beteende!! Men samtidigt svårt att veta om och hur man ska bestraffa, speciellt i situationer som den ovan eller som när Lennox blir rädd för en unge som jagar efter honom när vi är på promenad i parken.

Jag brukar snarare försöka undvika att sätta hundarna i såna situationer. Monster som är osäker på främmande hundar låter jag aldrig hälsa på såna hundar jag inte vet att det kommer att funka bra med. Han får absolut inte skälla eller ha sig, men han får alltid ha ett visst avstånd till främmande hundar.

Dvärgpinschern är en ras som nog ofta kan uppfattas som rätt så tuff, självsäker och dominant. Och många hundar tror jag har dessa delar, samtidigt som de kan ha vissa osäkra delar som de hanterar genom att tuffa sig.

Nu blev det här värsta försvarstalet, men jag kände att jag var tvungen att skriva av mig lite. Måste tillägga att jag sannerligen inte bär omkring på mina hundar. Däremot så lyfte jag av Monster av bordet igår och höll honom i famnen under tiden vi diskuterade.

Och jag tycker faktiskt att jag stärker honom genom utställningsträningen! Han får träna på att det är massa hundar runtomkring och att uppföra sig fint ändå. Dessutom har det gått jättebra på agilityträningen fast han är lös bland massa hundar. Men kommer nån framspringande till oss så kommer jag inte bestraffa honom om han gör utfall. Däremot kanske jag hinner hjälpa honom genom att ta honom bakom mig och skrämma bort den andra hunden.

Det är jättebra att få tips och människor vill ju bara väl. Dessutom är det nyttigt att få sig en tankeställare ibland. Men man måste göra vad som känns rätt för en själv. Jag ser att stå på bordet som en cirkuskonst och vill först att han vet precis vad som förväntas innan jag ställer krav. Däremot att klippa klor, bli rengjord i öronen eller visa tänderna för mig är inte förhandlingsbart, där är jag sträng.

Och vad är skillnaden då, det är ju hantering fast på olika sätt? Jo, när det är en främmande människa så kan jag inte garantera att han inte får ont (veterinären t.ex.) men när jag grejar med honom själv så är jag lugn, försiktig och han får alltid godis efteråt. Och jag MÅSTE kunna greja med honom utan att han krånglar. Utställning måste vi faktiskt inte gå på, det är nåt vi gör för att jag tycker att det är kul. Och jag har svårt att se nån som dänger hunden för att den är osäker vid tandvisningen i lydnadsklass 1 (eller nej, det finns säkert de som gör det. Men det är inte förenligt med mitt synsätt).

Gud vad långt det här blev, vet inte ens om nån orkar läsa. Men det var skönt att få skriva av sig lite, och det fick mig ju att tänka igenom ett och annat.

Till roligare saker:
Jag ser så himla mycket fram emot lördagen. Åker hemifrån 04.20 och hämtar Helene.. gäsp!! Utställningsträningen har gått jättebra senaste tiden, nu senast ställde han upp sig så fint helt av sig själv, med konstant viftande svans och glada ögon. Han var lite skuttig och gick inte så fint i kopplet som jag tycker han gjort senaste tiden, men jag hoppas det blir bättre på lördag. Huvudsaken är att han står lika fint på bordet som han har gjort på träning. I måndags var han som en staty (med viftande svans dock).

 På shoppinglistan HUND 2006:
Ett varsitt svart koppel med reflex invävt.
Tuggisar
Helst inget mer, med tanke på ekonomin :)

Ska ni till Stockholm??

Är för övrigt väldigt tacksam för synpunkter på det jag skrivit....

Igår och idag har vi varit på agilityträning.

Sammanfattning:

Lördagens träning
- Lennox tränade svåra slalomingångar med mycket hets från mig, gick skitbra (pärlan!!)
- Monster körde slalom och att sitta/stå (valfritt) längst ut på gungan medan jag lyfter och släpper den. Känns så himla skönt att han kan vara lös bland alla de andra hundarna (peppar peppar!) på inomhusträningen.

Söndagens träning
- Lennox körde bana, han har blivit lite tightare i svängarna, alltså att han söker en snävare sväng själv på ett annat sätt än han tidigare gjort, och han jobbade på så bra. Tekniken i slalom måste förbättras, men jag ska avvakta med det och se om det blir bättre på egen hand när han vant sig vid largeslalomen. Jätteroligt träningpass, kände mig så nöjd efteråt.
- Med Monster fortsatte jag med slalom och gungträningen. Ett och annat hinder.

Jag experimenterar förresten rätt mycket med Monster. Jag har inte tränat nåt släpp alls än, eftersom rasen har rätt mycket släpp inbyggt. Istället tränar vi hopp över ett hinder i taget, alltså, jag visar hopp med vänsterarmen, gör ett byte och belönar med höger. Och tvärtom. Tanken är att han redan från början ska lära sig att vända upp direkt efter hindret.

Fast lite släpp tränar jag ju, men mest emot mig (t.ex. hopp, makarontunnel, hopp och så tar jag emot efter det sista hopphindret). Det är ju en form av släppövning. Men massa hinder på rad och belöning i slutet väntar jag med. Tror verkligen inte att det kommer bli ett problem.