Det dåliga samvetet
Att ha hund innebär faktiskt ett ansvar för hur livet ska bli för en levande varelser. Och då är det, åtminstone för mig, upplagt för dåligt samvete.
Egentligen så har mina hundar det ganska bra. De blir aktiverade, får mat och omskötsel, regelbundna promenader, sover i sängen och är väldigt älskade.
Men ändå sitter det där dåliga samvetet på axeln rätt som det är och säger "dålig matte".
Monster är en förstörare! Han gillar helt enkelt att ha sönder saker, även när han är aktiverad och vi är hemma. Jag har hundarna hos mamma och pappa när jag jobbar, de bor inte långt från jobbet så det är enkelt att gå en långpromenad på lunchen. Från början fick hundarna vara i sovrummet och grovköket. Men efter att han, trots massor av tuggben och annat, haft sönder bäddmadrassen (en dyr DUX), överkastet, pappas pyjamas, en kudde och x antal filtar så var det slut på det roliga. Nu får de bara vara i grovköket och badrummet för där såg jag inget han kunde ha sönder.
Men säg inte det.... När jag skulle hämta dem igår så hade han gnagt bort ett stort stycke tapet. (Fast de bara var själva ett par timmar). Så nu blir det kompostgaller för Monster. Och vips kom det dåliga samvetet:
"Han kanske bara har sönder saker för att han tycker det är så jobbigt att vara ensam", "stackars Monster som måste sitta innanför kompostgaller" osv.
Men nu har jag bestämt mig för att det faktiskt inte är särskilt synd om honom. Visst, det blir några timmars ensamhet om dagen (max sju, fast då får de minst en timmes sällskap på lunchen varav 40 min promenad). Men de är verkligen rastade och borde kunna sova bort de timmarna. Dessutom har han en bädd, flera olika tuggben och ett gosedjur (gosedjuret får han massakera om han vill) i sin kompost så det går ingen nöd på honom. Och det är skönt för Lennox som numera får vara både i grovköket och sovrummet och kan ligga på sängen och titta på fåglarna på fågelbordet om han vill. Han är nämligen ingen förstörare utan går och lägger sig när han är ensam. Monster låg snällt och sov i sin kompost när jag kom idag och det kanske hjälper honom att koppla av och varva ned?
Så, nu har jag fått skriva av mig lite och allt känns genast bättre. Det är verkligen hemskt att få dåligt samvete, jag mår jättedåligt av det.
Egentligen så har mina hundar det ganska bra. De blir aktiverade, får mat och omskötsel, regelbundna promenader, sover i sängen och är väldigt älskade.
Men ändå sitter det där dåliga samvetet på axeln rätt som det är och säger "dålig matte".
Monster är en förstörare! Han gillar helt enkelt att ha sönder saker, även när han är aktiverad och vi är hemma. Jag har hundarna hos mamma och pappa när jag jobbar, de bor inte långt från jobbet så det är enkelt att gå en långpromenad på lunchen. Från början fick hundarna vara i sovrummet och grovköket. Men efter att han, trots massor av tuggben och annat, haft sönder bäddmadrassen (en dyr DUX), överkastet, pappas pyjamas, en kudde och x antal filtar så var det slut på det roliga. Nu får de bara vara i grovköket och badrummet för där såg jag inget han kunde ha sönder.
Men säg inte det.... När jag skulle hämta dem igår så hade han gnagt bort ett stort stycke tapet. (Fast de bara var själva ett par timmar). Så nu blir det kompostgaller för Monster. Och vips kom det dåliga samvetet:
"Han kanske bara har sönder saker för att han tycker det är så jobbigt att vara ensam", "stackars Monster som måste sitta innanför kompostgaller" osv.
Men nu har jag bestämt mig för att det faktiskt inte är särskilt synd om honom. Visst, det blir några timmars ensamhet om dagen (max sju, fast då får de minst en timmes sällskap på lunchen varav 40 min promenad). Men de är verkligen rastade och borde kunna sova bort de timmarna. Dessutom har han en bädd, flera olika tuggben och ett gosedjur (gosedjuret får han massakera om han vill) i sin kompost så det går ingen nöd på honom. Och det är skönt för Lennox som numera får vara både i grovköket och sovrummet och kan ligga på sängen och titta på fåglarna på fågelbordet om han vill. Han är nämligen ingen förstörare utan går och lägger sig när han är ensam. Monster låg snällt och sov i sin kompost när jag kom idag och det kanske hjälper honom att koppla av och varva ned?
Så, nu har jag fått skriva av mig lite och allt känns genast bättre. Det är verkligen hemskt att få dåligt samvete, jag mår jättedåligt av det.
Kommentarer
Postat av: Lisa
Jag tror att samvetet gör oss till bättre hundägare. Skulle man inte ha ett dåligt samvete lite då och då, så bryr man sig för lite. Men det är ju bara min åsikt!
Postat av: Hanna
Det har du verkligen rätt i.
Postat av: Åsa, Signe och Lovis
Ja, gud ja vilket dåligt samvete man kan ha... Jag har det tom nu när jag är arbetslös o hundarna är ensamma max 4 timmar ett par dagar i veckan...
Postat av: Hanna
Ja, det är hemskt!!
Trackback