Monster 1 år

29754-118
Monster är med på utbildningssektorns möte och ligger snällt i mitt knä. Notera att det står "olydig" på halsbandet :)

Idag fyller Monster ett år!

Monster och Lennox är i mångt och mycket varandras motsatser. Lennox är en herre som tar livet på största allvar. Han har en del åsikter om hur man bör uppföra sig och vill nog helst vara nära mig dygnet runt, med undantag för en och annan rådjursjakt.

Monster är en glad liten skit som tar dagen lite som den kommer. Han skäller på stora hundar, snor Lennox tuggben genom att ställa sig med rumpan vid Lennox nos så att Lennox ska glömma att han tuggar på benet och istället vilja slicka där Monster i ljumsken, där han hade ett sår för flera månader sen (det är läkt sen länge, men Lennox vill gärna tvätta Monster ändå). Han flyger glatt upp på en sovande husse (landar gärna mellan magen och benen nånstans ;) för att hälsa och hans svans viftar nästan alltid. Han har en diger förstörelselista med bland annat en X-BOX handkontroll, föräldrarnas dyra DUX-madrass, trosor, kepsar med mera.

Det är två väldigt speciella och väldigt älskade små hundar jag har. Och även om det varit jobbigt många gånger, speciellt eftersom Niklas tyckte att en hund räckte gott och väl, så ångrar jag inte en sekund att det lilla Monstret fick flytta hem till oss.

Ett år gammal har han faktiskt utvecklats till en rätt så rolig liten skit. Och lyckas han förstöra nåt nu så är det mitt fel som lämnat det framme. Kompostgaller är bra.

Under hans andra levnadsår är det tänkt att han ska patellaundersökas, ögonlysas, MH-beskrivas, starta åtminstone hoppklass i agility och förhoppningsvis gå en viltspårkurs.

Igår var jag förresten och vaccinerade de båda herrarna, så nu är ettårs-sprutan avklarad.

Grattis på ettårsdagen lilla Monster!

Monsters lilla mage

Monster har haft diarée till och från sen julafton. Han är pigg, glad, hungrig och feberfri, men det bara rinner ur honom. Det har varit nån enstaka fast baj sen helgen, men sen igår är det bara löst.

Det där med att fasta hunden är väldigt svårt. Mina hundar blir ganska snabbt dåliga om de inte äter, spyr lite vätska och ser ömkliga ut. Idag ska jag prova Canikur för första gången. Jag har för övrrigt väldigt svårt för såna där hemmakurer, typ att ge en hel morot eller barnvälling mot diarée. Hoppas Canikur funkar så jag slipper fasta/prova nåt annat.

Har messat Jessica och bett att hon ska köpa med Hill's I/D, det är ju milt och bra för den lilla onda magen. Och kanske nån vätskeersättning behövs? Fast det tror jag inte, han dricker ju bra.

Till lunch blir det Canikur och en pyttebit fiskbulle för lilla Monsi.

Trötta av julledigheten

Hundarna är helt utslagna! Igår bara sov och sov de, hela dagen. Det är tydligen jobbigt när matte är julledig och har massor av tid för långa promenader, lek och bus. Jag jobbar under mellandagarna och efter morgonpromenaden idag så rusade de in och skyndade sig att krypa under täcket till Niklas (som är ledig idag). Det var med gott samvete jag åkte till jobbet och lät hundarna sova ut ordentligt.

Ikväll ska jag och mina syskon på Sweeney Todd på Värmlandsoperan. Det var längesen jag var på musikal och det ska bli jätteroligt, och lite läskigt. Jag har redan ringt 070-557 97 55 och lyssnat på Sweeneys läskiga röst :)

GOD JUL

29754-117

Här kommer vår julhälsning...

God Jul allihop!

Dan före julafton


Idag har vi varit på agilityträning med Helene  och hennes vovvar. Med Monster blev det det gamla vanliga, släpp, slalom, gunga kontaktfält. Lennox körde en kort kombination med dubbelbox där vi tränade typ grundsväng (svårt!!!). Första gången blev jättelyckad men sen krånglade jag till det hela tiden. Sista gången blev helt ok och det kändes skönt att avsluta med nåt lyckat.

Nu har vi precis varit ute på en 1,5 timmes promenad och hundarna har däckat.

Försökte ta julkort, men min kamera är så dålig, det blir liksom röda ögon hela tiden och det blir jag tokig på. Till slut nöjde jag mig i alla fall.

Åh vad härligt det är med jul och att vara ledig!!!

TACK!!!!

TUSEN TACK FÖR ALLA FINA JULKORT OCH HÄLSNINGAR, per mail, gästbok etc. Jag blir jätteglad!!

Finast var julkortet som kom på posten, ett sånt där fotokort. Motivet är en kursdeltagare som aktiverar sin hund i skogen (vackra vita storpudeln balanserar på en sten). Jag blev helt rörd.

Snart kommer tomten :)

Nu närmar sig Monsters första jul, och också första nyår (om man inte räknar förra året då han var tre dagar och antagligen inte märkte så mycket av årsskiftet). Dagarna runt nyår har jag med klicker och köttbullar på varje promenad. Det är perfekt att passa på att klicka och ge godis om det blir fyrverkerier. Vilket det blir hela tiden när man bor på Herrhagen. 

Gulligaste Catrin med Härja (som bor i USA och tränat massa Greg-handling) skickade ett långt mail så nu fattar jag vad flicking är. Och en del annat. Och jag måste förtydliga att jag inte har nåt emot Greg eller hans handlingssystem utan verkligen tror på tanken bakom. Men jobbigt att det känns som att all annan handling kan kastas i papperskorgen och man helt måste börja om på nytt. Dessutom känner jag ett ansvar som instruktör. Ska jag hålla på och lära ut helt fel saker fram tills jag lär mig Greg-handlingen eller? Det kan ju ta några år.

Jag tror att mitt motstånd beror på att jag inte förstår. Jag förstår inte varför man inte kan plocka russin och försöka få ett eget genomtänkt handlingssystem där hunden vet vad den ska göra. Jo, alltså, jag förstår att det också kräver massor av jobb. Men jag är inte tillräckligt kunnig eller duktig för att förstå varför alla andra system lurar hundarna och får dem att gissa. Men jag säger absolut inte att de Greg-frälsta har fel. De har säkert förstått något som kommer att ta ett tag för mig att fatta.

Apropå agility så tränade vi i söndags. Lina försökte bygga en hoppklass 3 från mässan ur minnet och jag är ganska nöjd med våra lopp. Eller ja, jag vet vart jag gjorde fel och kunde försöka förbättra mig. Och då känns det helt ok. Fast på ett ställe var det lite svårt att få till en bra sväng.  Det var vid ett däck som Lennox skulle hoppa ut och sen vända upp emot mig med hjälp av ett framförbyte, jag klantade mig på olika sätt (jag gör framförbyten inspirerat av Veronica Bachekursen, dvs att nya armen kommer upp för att ge hunden info om vad som komma skall) 1. fick upp nya armen i tid men han har börjat gå så himla bra på att en ny arm kommer och jag glömde ge nåt kommando så han svängde av emot mig innan däcket 2. avvaktade med högerarmen vilket resulterade i en jättesväng och sen olika varianter på 1 och 2. Lyckades aldrig få till det riktigt bra, men å andra sidan orkade jag inte försöka för många gånger heller.  

Kanske är det svårt för honom att göra en tight sväng efter ett däck? Nåt vi borde träna på i så fall. Om jag tryckt ut honom innan däcket hade han kommit i en bättre vinkel och kanske fått en bättre sväng? Ska bygga upp nåt liknande på nästa träning och se hur det går.

Med Monster tränade jag släpp (med hjälp av Lars), gunga, kontaktfält och slalom. Vi har en lååååång väg kvar innan vi ens kan köra enklare kombinationer, men hunden är knappt ett år så det känns rätt lugnt. Han har slutat hoppa och bita mig i jackan, antagligen för att han vet lite mer vad han ska göra nu.

Tack Catrin för mailet, det är spännande och roligt med agility och jag vill verkligen lära mig nya saker. Även om människan ofta känner ett visst motstånd mot förändring (det har jag läst om i skolan :)


Och igår kom brorsan

I morse när jag skulle lämna hundarna på Nolgård så kände hundarna direkt vi kom innanför dörren att nån mer anlänt till huset. De slängde sig in i huset och upp i sängen hos stackars Erik (julledig med sovmorgon) och det blev ett vilt pusskalas. Nu är i alla fall syskonen samlade, fast mamma och pappa är i Australien, Thailand och Nya Zeeland över jul och nyår.

Läste igår hos Pudelbus-Anna om Greg-hysterin och det var skön läsning för mig som senaste tiden inte riktigt fattat vad folk skrivit om i sina agilitybloggar. Jag har ju ändå gått en Greg-kurs för Anita (i alla fall steg 1 av 2, men ändå sex tillfällen) och läst en del om det och tycker verkligen att idén med ett genomtänkt handlingssystem och noggrann grundträning är mycket bra. Men kan man aldrig bli bra om man inte köper hela konceptet rakt av? Så känns det lite grann nu....


Moster Sara

Min syster är bara ett år yngre än mig och hundarna älskar verkligen "moster Sara". Hon har varit i Kenya hela hösten, men igår kom hon hem till Karlstad. Niklas jobbade i natt så Sara har sovit hos oss och Lennox har sovit på hennes ben hela natten. Igår gick de långpromenad och busade när jag jobbade och det är så härligt att hundarna har sällskap hela dagarna nu. 

Lennox och Monster skulle verkligen behöva ett varsitt nytt täcke inför vintern. Jag skulle helst vilja ha ett tunt fleecetäcke som undertäcke och sen ett varsitt av Dogmans modell, sånt där vattentätt, fodrat med rejält skydd för magen, ovanpå. Men först och främst ska jag köpa en till snuggle safe så att de har en varsin. Finns på Häromi för 249 kr. Den håller sig verkligen varm i minst åtta timmar i bilen, fast det är nån minusgrad. Perfekt för en tävlingsdag exempelvis. Fast jag använder den varje dag för att värma upp buren när bilen är iskall på morgonen. Det kan inte vara skönt att hoppa in i en iskall bil och det dröjer innan den blir varm eftersom vi inte har nåt uttag till motorvärmare på vår parkering.

Snart är det jul!



Julgranskula med pinne :)



Söndag

Uppvisningen igår gick bra! Efter att jag gått av Lennox ordentligt och satt på honom täcket så tog jag ut Monster istället, vi gick en promenad och sen fick han följa med in i ridhuset och se på resten av luciaprogrammet. Det var proppfullt på läktaren (inkl. andra hundar och kaniner då tjejerna hade kaninhoppning) men så fort jag satte mig ned så la han sig snällt i mitt knä och låg där hela tiden. Så himla skönt att jag haft med honom på några möten och tvingat honom att koppla av även när det är rörigt runtomkring. Betyder mycket för mig.

Idag har vi varit ute på morgonpromenad och nu sover hundarna i soffan. Klockan 13 ska vi träffa en löwchen-hane som Monster ska få leka med (om det funkar mellan dem) och sen är det agilityträning kl. 14, först med Lennox och sen med Monster.

Imorgon kommer syrran hem från Stockholm så snart har hundarna sällskap när jag jobbar. De älskar "moster Sara" och blir nog väldigt glada när hon kommer.

Hoppas ni har en härligt tredje advent!
 

Undrens tid är inte förbi!!

I morse sov hundarna fortfarande, Monster under armen och Lennox på benen, när jag vaknade vid 9. Vad underbart!! Lennox har ju alltid varit morgontrött så jag var bortskämd med att få sova hur länge jag ville lediga dagar. Tills Monster gjorde entré i vårt liv. Vid 05 har han börjat bli orolig, hoppa ned från sängen, tassa omkring (tipp, tapp, tipp, tapp) och försöka väcka mig. Jag har stängt in honom i buren bredvid sängen ibland och ibland har han somnat om i sängen av sig själv. Men samtidigt så vet man ju inte hur nödig han är och det är ju väldigt elakt att inte ta ut honom på en promenad om han nästan kissar på sig.

Men nu kanske det börjar vända? De ligger kvar på vardagmorgnar när jag går upp och duschar och så idag då, när det kändes som han kunnat sova hur länge som helst. Åh vad härligt!

Vi har mysmorgon, varit på en kort promenad och ätit frukost. Nu tror jag vi ska lägga oss igen ett par timmar och se på tv. Måste dock åka hemifrån vid senast 11. Vill hinna gå en rejäl promenad innan uppvisningen.

Vad gör ni i helgen?

Fredag kväll

Vad härligt det är med helg. Ska hänga med hundarna hela helgen :)

Idag på lunchpromenaden gick vi till en grusplan och körde agility utan hinder, alltså torrhandling. Det gick jättebra! Lennox är lite seg på cirkelträningen, men om jag springer lite fortare, typ raksträcka så springer han perfekt vid sidan. Så han kanske inte riktigt fattat syftet med det där travandet i ring.

Monster var ovanligt koncentrerad och duktig, jag var så nöjd med mina laddade små vovvar när vi promenerade hemåt.

Ikväll har vi mys-i-soffan kväll (har vi väl visserligen varje kväll, men det är nåt extra med fredagar).

Ska snart gå och lägga mig och se världens sötaste film: Elf.

Imorgon: agilityuppvisning.

Trevlig helg på er!

Regler i skogen

Igår slutade jag tidigare och vi hann med en skogspromenad innan mörkret. Så himla skönt! Jag la ett varsitt spår också och Monster spårade som ett litet tåg. Ringade lite i början, men jobbade på bra. Svårt bara att bryta honom vid leksaken, han vill knappt ta godis (och det är OVANLIGT för att vara honom!!) utan bara fortsätta spåra. Jag försöker lösa det genom att godismata, godismata, leka och framförallt ta av honom från spåret i kopplet och fortsätta belöna.

Lennox fick ett trilla-på och ville bakspåra hela tiden. Jag var helt passiv i kopplet men tänkte typ "dumma skithund, du spårar åt fel håll" (jag var hungrig och trött) och tog efter några meter av honom från spåret. Lugnt och under fortsatt tystnad lät jag honom trilla på längre fram. Nytt bakspår. Upprepade proceduren ännu längre fram. Och då tog han det åt rätt håll. Han fick massor av godis och beröm när han hittade belöningen (den kom rätt snart, vilket kändes bra som en bekräftelse på att han spårat åt rätt håll).

Jag har förresten kommit fram till en målbild gällande hundarna och springa lösa i skogen (de vill ju gärna jaga ibland och det får aldrig, aldrig, aldrig hända!!)

Hundarna FÅR:
- springa fram och tillbaka, retas med varann, jagas, komma med pinnar som jag kastar
- äta hästbajs om de känner för det
- stanna och smaska på tik-kiss-fläckar
- röra sig en bra bit framåt och bakåt på stigen

Hundarna FÅR ALDRIG:
- röra sig i skogen bredvid stigen, de måste hålla sig på stigen/gångvägen om jag inte säger annat
- vinda in eller nosa upp vilt
- vänta ens tre sekunder med att komma på en inkallning

Det dåliga samvetet

Att ha hund innebär faktiskt ett ansvar för hur livet ska bli för en levande varelser. Och då är det, åtminstone för mig, upplagt för dåligt samvete.

Egentligen så har mina hundar det ganska bra. De blir aktiverade, får mat och omskötsel, regelbundna promenader, sover i sängen och är väldigt älskade.

Men ändå sitter det där dåliga samvetet på axeln rätt som det är och säger "dålig matte".

Monster är en förstörare! Han gillar helt enkelt att ha sönder saker, även när han är aktiverad och vi är hemma. Jag har hundarna hos mamma och pappa när jag jobbar, de bor inte långt från jobbet så det är enkelt att gå en långpromenad på lunchen. Från början fick hundarna vara i sovrummet och grovköket. Men efter att han, trots massor av tuggben och annat, haft sönder bäddmadrassen (en dyr DUX), överkastet, pappas pyjamas, en kudde och x antal filtar så var det slut på det roliga. Nu får de bara vara i grovköket och badrummet för där såg jag inget han kunde ha sönder. 

Men säg inte det.... När jag skulle hämta dem igår så hade han gnagt bort ett stort stycke tapet. (Fast de bara var själva ett par timmar). Så nu blir det kompostgaller för Monster. Och vips kom det dåliga samvetet:

"Han kanske bara har sönder saker för att han tycker det är så jobbigt att vara ensam", "stackars Monster som måste sitta innanför kompostgaller" osv.  

Men nu har jag bestämt mig för att det faktiskt inte är särskilt synd om honom. Visst, det blir några timmars ensamhet om dagen (max sju, fast då får de minst en timmes sällskap på lunchen varav 40 min promenad). Men de är verkligen rastade och borde kunna sova bort de timmarna. Dessutom har han en bädd, flera olika tuggben och ett gosedjur (gosedjuret får han massakera om han vill) i sin kompost så det går ingen nöd på honom. Och det är skönt för Lennox som numera får vara både i grovköket och sovrummet och kan ligga på sängen och titta på fåglarna på fågelbordet om han vill. Han är nämligen ingen förstörare utan går och lägger sig när han är ensam. Monster låg snällt och sov i sin kompost när jag kom idag och det kanske hjälper honom att koppla av och varva ned?

Så, nu har jag fått skriva av mig lite och allt känns genast bättre. Det är verkligen hemskt att få dåligt samvete, jag mår jättedåligt av det.

Men oj!

Om jag ska få så här många kommentarer så kommer jag ju bli inspirerad att uppdatera helt ofta. För det är verkligen roligare att blogga när man får lite feedback då och då.

Agilityuppvisningen igår gick bra. Fast det var rätt jobbigt att hämta och lämna hindren ensam, tur att jag slipper det på lördag. Får nog göra en rejäl städning av pappas bil, körde fyra hopphinder och två långa tunnlar i den. Stackars wheaten Tilda hade ont i magen så Sandra fick ställa in. Men jag, Jessica och Marie körde så gott vi kunde. Hundarna var helt galna och jag lär ju ha förstört Lennox starter ett tag framöver.. men jäklar vad kul han hade. Dessutom tog han alla slalom fast han kom i supertempo på u-banan. Sötnosen.

På lördag är det en till uppvisning, på 4H. Efter den ska jag träna starter :) På uppvisningarna släpper jag honom bara.

Nu ska vi gå och lägga oss, supertidigt, men det är lika bra att passa på. Imorgon ska jag till Borgvik på konferens med jobbet.

/H

Liten reflektion

Tänkte på en sak runt dp-ringen. Så små hundar som dvärgpinschrar är ju enkla att stuva in flera stycken i en bur. Många hundar satt därför trångt och kopplade inte av en sekund och en del hade ställt burarna (utan att täcka över dem) så att alla andra hundar som gick förbi kunde nosa direkt på buren.

Jag tycker det är så oschysst mot hundarna! Visst, jag tycker absolut att de ska klara av att koppla av i buren emellanåt. Det är skönt för dem att kunna sova relativt ostört och vila upp sig. Och det är skönt för ägaren att kunna äta lunch eller shoppa lite i lugn och ro. Men många hundar kopplade verkligen inte av.

Personligen brukar jag alltid hänga nåt över buren, en filt + en jacka eller så. Jag ställer stolar och packning runt omkring så att ingen kommer direkt in på buren. Mina hundar vill inte vara i samma bur, de blir lite stressade av det, så därför får de alltid ha en varsin. Det är så enkla saker men som gör att hunden kanske kan vila i buren (vilket är syftet med bur för min del, inte som nån slags förvaring).

Jaja, bara nåt jag kom att tänka på....

Skryt

Lennox kullsyster, fina Bonnie (ESCH NUCH Jean Dark Bon Bon) som ägs av kennel Bonzip fick ett CK igår. Och ett sånt fick även Lennox mamma Dobbie (SUCH NUCH DKUCH NORDUCH NV-02,03 NORDV-06 Sorita's Nora Olympic Swimmer).

Med en såpass sträng domare är det faktiskt värt att fira :)


Söndag

Hej svej på er och tack för trevliga kommentarer. Det värsta med så stora tillställningar är att man aldrig hinner prata så mycket med folk som man tänkt innan. Men det är ändå kul att hinna ses och säga hej och få ett ansikte på människor man bara babblat med via nätet.

Vill bara tillägga att jag var på himla bra humör igår och inte deppade det minsta för nollan. Stora Stockholm är ju ändå årets hundhöjdpunkt på nåt sätt (även om jag verkligen längtar till sommarens stora agilitytävlingar, där har man ju också chansen att förbättra sitt resultat genom träning på ett helt annat sätt än på utställning - något jag verkligen gillar).

Vi har sovit väldigt gott i natt. När jag skulle gå och lägga mig så låg redan Monster och snarkade, han hade krupit under själva lakanet till och med. Men han hade ju sovit hela bilresan hem och Monster saknar sällan energi så efter en stund så hoppade han upp och brottades med Lennox en kvart tills jag sa till dem att nu är det läggdags! Då la sig båda under täcket och somnade på fem sekunder.

Själv har jag sovit tio timmar och nu har vi precis ätit frukost. Hundarna gnager på läskiga gris-delar jag köpte på mässan (Lennox har ett tryne just nu och Monster ett hårigt öra - BLÄ!)

I eftermiddag är det agilityuppvisning på Hammarö Ryttarförenings luciatåg. Hoppas det blir lyckat. Lennox kommer nog njuta av att få rejsa runt en enkel bana kan jag tro.

Ha en bra söndag allihop!

En tvåa hade suttit fint!!

Men oj vilken dag!

Gick upp och duschade 03.30. Drack ett glas mjölk, rastade hundarna och packade in det sista i bilen. När vi kom in rusade Lennox in i sovrummet och flög under täcket hos husse, han undrade nog vad tusan vi gjorde uppe så tidigt. Jag och Monster tvingades ut i spöregnet igen och hoppade in i bilen. Hämtade Helene som var punktlig som vanligt (vad härligt det är med såna personer, jobbar på att själv bli en som alltid är i tid och är faktiskt en liten bit på väg i alla fall :) och styrde kosan mot Stockholm.

Jag var jäkligt nervös när vi skulle in i ringen, som nummer fem (?) i juniorklass hanar. Monsters öron låg fint på plats (det ena kan flyga upp ibland när han blir uppspelt, det är väldigt charmigt men jag har en känsla av att domare inte tycker likadant, hehe) och han var uppmärksam och framförallt GLAD (det är kul att ha en sån glad hund med en riktig propellersvans). Bedömningen gick väl sådär, domaren var ganska osympatisk och såg ärligt talat inte ut att gilla hundar speciellt mycket. Han lyfte och tittade på Monsters ena tass! Har jag aldrig varit med om förut. Jag höll Monster i ett järngrepp när det var dags för mätningen så han inte skulle dra sig undan och det gick bra. Han studsade rätt mycket när vi gick ifrån domaren, men gick fint tillbaka. Är ganska nöjd med vår insats.

Sen kom ringsekreteraren med kritiken och jag fattade att vi fått en tvåa. Men nej, vi fick inget band. -Det blev tyvärr inget band, det var nåt med tassen, sa hon urskuldande. Jag gick snopet ut ur ringen. En nolla! Pga tassen? Vilken tass?? Sen kom jag på att Monster ju har en klo som ser lite lustig ut, men den kollade jag hos veterinären när han var 12 veckor och det var ingen fara med den så jag har liksom inte tänkt på det sen dess. Jättekonstigt. Ingen annan verkade heller fatta nåt. Måste kolla upp saken......

Sen fortlöpte hanhundsbedömningen, blåa och gula band avlöste varann och en del andra fick också nollor. När det första röda bandet delades ut så jublade alla runt ringen. 89 anmälda dvärgpinschrar och fyra hanar totalt med CK (tikarna har jag ingen koll på). Det var allt en sträng domare eller en förskräckligt dålig dp-standard vi har i landet!

Resten av dagen var hur trevlig som helst. Jag och Helene shoppade (jag köpte en burvagn av Royal Canin för 60 kr!!, en rostfri vattenskål till buren och lite godsaker till hundarna), kollade på freestyle, agility och träffade trevliga människor.

Monster har varit en sån pärla idag, så himla enkel att ha med sig. Enda gångerna han behövde vara i buren var när vi käkade, men då låg han såklart och sov, resten av dagen har han nyfiket och glatt hängt med överallt. Godingen!!! Åh, jag älskar mina små hundar så mycket ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Gud vad sugen jag blev på att köra agility förresten. Kanske ska träna in lite freestylemoment rentav??

Lennox har haft en mysdag med husse, sovit länge, myst i soffan, gått sköna promenader och busat. Han blev glad när vi kom hem och vi har promenerat runt parken och nu tänkte jag faktiskt gå och lägga mig efter den här långa dagen som varit både lite tråkig och väldigt, väldigt rolig! Skulle tro att hundarna också tycker det vore rätt gött att få krypa ned under täcket. Speciellt den lilla svart-bruna saken som fortfarande är en av världens två sötaste enligt mig.

Oavsett hur det går på en utställning så är det samma hund man har med hem. Det är jag rätt så tacksam för.

Fredag

Igår kväll tränade vi lite hemma i köket. Jag tänkte prova nåt jag såg att en tant gjorde på en av filmerna från Westminster (se tidigare inlägg). Hon stod nämligen framför sin hund med en hand på varje sida om huvudet när hunden var på bordet. Tänkte att det kanske vore nåt under mätningen, han är ju inte van att bli mätt och jag vill inte att han skyggar undan från mätstickan. Fast det blir ju inte riktigt samma sak hemma på köksbordet när Niklas håller i en linjal så jag får väl se hur jag gör. När jag ställde honom senast brydde han sig inte ett dugg om stickan, men då var jag å andra sidan inte en hundradel av så nervös som nu.

Äsch, det går säkert bra. Vad är det värsta som kan hända?

Jaaa, typ att han hoppar ned från bordet, hoppar upp och biter domaren mellan benen, springer ut ur ringen och drar med sig ett gäng galna hundar vars ägare inte har hållit tillräckligt bra i kopplet. De lösa hundarna startar ett upplopp så att hela mässan blir kaos. Människor skriker och springer i panik efter sina hundar, brandlarmet utlöses så sprinklers går igång och hela utställningen får avbrytas. Jag blir utesluten ur SKK, hamnar på löpsedlar som den som förstörde Hund 2006, blir stämd på mångmiljonbelopp jag inte kan betala och hamnar i fängelse i Ukraina.

Nä, så farligt är det nog inte.

I vilket fall gick träningen strålande igår. Synd att inte domaren såg. Lennox försökte jag lära att hoppa upp på min rygg. Då var det tur att ingen såg. Jag var nog en rätt så rolig syn, hehe.

Adios amigos, vi ses imorgon!! Ikväll ska jag somna senast 20.30 har jag tänkt. Får väl se hur det går med den saken.

Tidigare inlägg Nyare inlägg