Dvärgpinscher - Lennox och Monster

Kursen i helgen var superrolig! Hoppas jag klarar inlämningsuppgiften och blir godkänd tävlingsinstruktör bara. Hundarna har varit så duktiga hela helgen, vi har gått långa promenader före och efter kursen och jag har haft dem lösa hela tiden (fast Monster i en släpande långlina för säkerhets skull). I söndags eftermiddag mötte vi ett par joggare och då var hundarna ca tjugo meter längre fram. Jag ropade på dem och båda kom som två små skott och satte sig vid min sida. -Bra hundar där, härligt!! ropade den ena joggaren. Att jag inte sprack.

Idag var det däremot mindre kul. Vi skulle reka elitspåret till på lördag och dum som jag är så kopplade jag inte Lennox, trots att Veronica berättade att det fanns ett rådjurs-matnings-ställe i närheten och att det var mycket vilt där.

Han drog som ett skott och var säkert borta i tio minuter. När vi till slut hittade varann igen blev jag så lättad att jag började grina, mitt framför joggarna som tipsat om vart de sett honom. Jävla hund!! Nu har han dragit på vilt två gånger och det blir inte en tredje. Jag trodde han skulle vara borta.. han måste ha varit LÅNGT för vi hörde inte hans skall längre efter ett tag. Med järnväg + bilväg i närheten så var jag så orolig att jag var helt skakig. Han kröp emot mig när han kom, visste väl att han gjort fel och var väl antagligen också skärrad.

Nu blir det sele och långlina på honom också. Och jag ska ta kontakt med nån som är duktig på att få hundar viltrena, för bland det viktigaste för mig är att jag kan ha hundarna lösa i skog och mark.