Dvärgpinscher - Lennox och Monster

Här skriver jag nästan varje dag om vardagen med två dvärgpinscherhanar. Skogspromenader, agility och nån utställning emellanåt. Mer fakta om hundarna finns på http://emmsan.net/lennox/

Lennox, Monster och Indra. Jag är inte gravid, har kamera, mobil, korvpåse, bajspåsar, plånbok och nycklar i fickorna. Foto: Ingela Pettersson, kennel Andeless

Dvärgpinscherträffen idag var jättetrevlig. Knappt tio hundar och alla gick bra ihop. Monster var för jäkla olydig bara,  han är i en så jobbig ålder och kom inte på inkallning utan fortsatte bara leka med de andra hundarna. Jag tänkte på vad jag skulle ha sagt om nån gått kurs med en sån hund: Ta bara matcher du vinner, alltså först och främst på hemmaplan, när han inte är blockerad av att det är massa andra hundar runtomkring. Hemma i bostaden och sen i situationer jag planerat i förväg. Och plussa på med massor av motivation och gör roliga saker tillsammans så det inte bara blir bråk. Det sistnämnda är jag bra på, han får alltid godis och lek när jag kallat in och vi gör absolut roliga saker tillsammans. Han behöver mest lära sig att när jag säger nåt så gäller det.

Fast på träffen hade jag redan ropat på honom flera gånger och då var jag ju mer eller mindre tvungen att säga till honom ordentligt. Fick såklart bli jätte-jättearg men vet inte hur mycket som tog ändå, han liksom stänger av och skakar av sig oavsett hur ond jag är. Jag pratade med en tjej som har en rottishane och hon sa att hennes hane var lättare att uppfostra, korrigera etc. än hennes dvärgpinschertik. De små hundarna är svårare än man tror! Det gäller att hitta balansen och något som "tar". Lennox fick jag ju kläm på med hjälp av vattenpistol. Undrar vad som biter på Monster? Jag är tyvärr inte en tillräckligt duktig hundtränare som kan lyckas utan att behöva tala om för min hund att den gör fel utan behöver säga ifrån så att de lyssnar. Ibland påpekar folk att "där skulle jag ta honom ordentligt", om han t.ex. skäller när vi är på klubben. Men det är verkligen ingen mening att göra det. Om jag inte skulle halvt bryta nacken av hunden eller skrämma honom rejält med typ en skrammelpåse så kommer det inte ta så att han tar åt sig utan det blir bara jobbigt. Det är bara att ignorera det mesta, eller försöka avleda.

Så, nu har jag fått klaga av mig lite. Lill-Monstret är helt underbart go och inte så jobbig som det kanske framstår här, men jag vill ha en hund som lyssnar på en tillsägelse, kommer på inkallning oavsett och är lyhörd. Och tills dess har vi en del jobb. Det är dessutom svårt att veta om man gör rätt eller fel.

Nåt riktigt kul är att vi har en ny dvärgpinscherkennel här i Värmland. Det är Ingela och Jan i Kil som ska ta en kull på sin fina Cindra. Jag håller tummarna för att det blir en lyckad resa till Finland.

Nu ska vi åka på agilityträning, weeee vad kul :) :)

Väldigt lite faktiskt :) Men våren är väl på väg även hos er..

Nja, den var påväg, men då kom en decimeter snö och förstörde allt!