Agility action
Nu har vi tränat två kvällar i rad. Det har varit jättenyttigt och kul.
Igår var det bara jag och Helene. Vi gjorde en del från en agilityklass 1 (fast den blev nog lite svårare tror jag) och det dröjde innan jag fick till det. Jag tappade honom hela tiden vid gungan, vilket jag blev tokig på. Sista gången jag körde kändes verkligen jättebra, jag jobbade tillsammans med honom hela tiden och hade honom liksom i handen. Fick till ett halvt framförbyte och ett bakombyte och det var jag nöjd med. Annars blir det mest framförbyten för min del.
Jag tar förresten tillbaka det där jag skrev om att jag vet att vi klarar det. Ofta går det dåligt första rundan och det dröjer minst ett försök innan jag får till ett lyckat lopp. Usch, igår kände jag mig så himla värdelös emellanåt, glömde handlingen två gånger och så de där missarna vid gungan. Men jag belönade såklart Lennox hela tiden och var positiv mot honom (det är jag bra på) och när vi fått till det den sista gången så var alla misslyckade försök som bortblåsta. Vi måste ju misslyckas en del för att jag ska lära mig hur jag ska göra istället. Och sista gången så kom jag till ett par klarheter, egentligen sånt jag redan vet men som är bra att bli påmind om (bland annat att jag måste plocka honom hela tiden, och att jag inte får springa ifrån honom för även om han extremt sällan river så är det väldigt ful handling).
Monster, vilden, fick ta tre hinder i böj i rad och köra lite åtta runt ett hinder (framförbyten). Sötnosen!!
Hur som helst: I looooove agility och det är så himla roligt, jag blir så glad av det.
Grejen är ju att hon ju inte varit "dålig". Jag har inte direkt märkt nåt, mer än att hon hoppat lite sämre (en smallhund river ju typ aldrig men hon har rivit tre hinder i januari...) o så ser de jag tränar med att hon springer långsammare men det känns inte så mycket för mig. Hon VILL fortfarande, hon är helt normal på promenader och så. Men nu ska det simmas så hon blir starkt till utesäsongen :)
Ett tips är att du tränar utan hund, dvs om du har en kompis med dig som får agera hund...Det leder lättare till att få in "känsla" i sin handling. Vete tusan hur jag ska skriva men hoppas du förstår. Vi tränar ofta här med "hjälpförare" innan vi kör hunden på kombination eller bana.
Jag fattar hur du menar.. Ofta uppstår dock problem jag inte kan förutse under banvandringen så jag får ändå köra flera gånger med hunden. Tur att jag har en hund som säger "alltid redo" fast vi kört samma kombination massa gånger.
Senast till exempel så hade han obehag kvar från gungan (han har varit jätterädd för gungan och jag har halvt tränat ihjäl den så nu springer han direkt in på planen och tar gungan om han får chansen, men i banor så tycker han tydligen fortf. att det är lite jobbigt och är därför lite ofokuserad efteråt vilket resulterade i att jag tappade honom. När jag märkte det och kunde lägga in ett stanna-kommando för att få honom att ta det lugnt, är annars helt emot såna kommandon på banan, men det hjälpte nu, så kunde jag plocka honom på ett annat sätt. Men det var ju svårt att förutse innan tyvärr.)
Kul med en massa träning! Jag har också varit jättedålig på att lyckas vid första försöket. Vill ofta för mycket. Vet inte om det är samma för dig? Men förra året var jag på en mycket intressant föreläsning med Åsa Emanuelsson, och hon talade bla om vikten av att "sätta" en bana på första försöket. Ju mer jag funderat kring detta desto mer har jag insett att det har väldigt stor betydelse. Det är först när man behärskar alla delar ordentligt och kan köra en bana utan problem, man ska börja fundera på var man ska spara väg och köra på fortare.
Kram Malin och Arwen
Vad intressant..! Ser verkligen fram emot kursen i maj, hoppas få ta del av fler tankar då. Ska verkligen ta med mig det här till helgens träning.