Dvärgpinscher - Lennox och Monster

Idag är det soligt och fint, fast ganska blåsigt. Lennox har busat som en liten tok på promenaderna. Jag tror att det var färsk vittring från nåt vilt för han gick med hög nos och ville hemskt gärna dra in i skogen. Men min "inte-dra-på-vilt"-träning verkar hittills ha gett resultat för efter nåt steg kommer han på sig själv och skuttar glatt tillbaka mot mig och jagar flygande höstlöv eller nåt sånt istället.

Vi har ju inte tränat agility på några veckor. Jo, jag tränade ett tiominuterspass för ett par veckor sen (?) och det kändes bra. Men vi har väldigt mycket att träna på. Gungproblemen (att han tycker gungan är läskig på tävling) kontaktfälten (inte, inte, inte hoppa!!) och att ta hela slalomen under stress och press är jätteviktiga saker. Men samtidigt tror jag det har varit skönt för oss båda att ha lite träningsvila.

Jag försöker köra nåt lydnadsmoment inomhus nästan varje dag. Om jag till exempel steker köttfärs så passar jag på att köra ett par halter (fritt följ) när han ändå tigger och är supermotiverad att få smaka. Vi behöver verkligen träna uthållighet, men innan han är riktigt säker på momenten så består uthållighetsträningen mest i att jag tränar lite längre pass emellanåt. Han får belöning men sen kallar jag honom till sidan och så kör vi igen. Dvs, han får träna på att ett nytt moment följer och att han behöver koncentrera sig under en längre stund.

Lennox är så rolig, för eftersom han är rätt ointresserad av främmande personer och inte är nån hund som slänger sig i knät på vem som helst, så känner sig ofta folk lite smickrade när han visar att han tycker om dem. På favvolistan ligger ju jag först, och på andra plats kommer Niklas. Andra favoriter är min familj, arbetskompisarna, Jessica (men inte när hon har på sig djursjukvårdarkläderna, då låtsas han att de aldrig setts förr), kompisarna på klubben och lite andra "kändisar". Vi fick en ny kille på jobbet för ett par månader sen och de första dagarna så undrade Lennox vad tusan han hade här att göra. Jag talade om att han faktiskt jobbar här nu och att det är helt ok att han kommer och går som han vill. Jaja, ok då, verkade Lennox tänka, men JAG tänker i alla fall inte bli kompis med honom förrän jag sett vad han går för. Så gick det nån vecka och sen helt plötsligt var "nya killen" favoriten på jobbet att leka med och Lennox blir jätteglad varje morgon när han kommer. Ja, han är en rolig prick, den där lilla röda hunden.

Just nu ligger lillkillen och solar sig. Igår var en fruktansvärd dag och han höll sig från rastning nästan hela dagen. Det ösregnade, och det vet ju varenda pinscher, att det är förenat med livsfara att bli blöt. Han gick ut, kissade på första, bästa träd och sprang sen in igen. På kvällen var det uppehåll så efter att ha klickat lite trampa-övningar i hallen och tränat ett kort pass apportering så tog vi en rejälare promenad.

Ikväll är det veterinärkväll på klubben. Hoppas det kommer mycket folk!

Så här fin är ju hanen Lennox syster är parad med. Valpar väntas i dagarna och jag är väldigt nyfiken på vad det kan komma. Och Bonnie själv går ju inte av för hackor :) Bonnies fodervärd Maria har precis hämtat en liten tikvalp som heter Honey och har samma mamma som Bonnie och Lennox. Familjen bor i Spanien och lilla Honey hade charmat alla på flygresan. Så här skrev Maria

Lilla Honey,våra busars lilla halvsyster är ljuvligt härlig, busig, jätteglad och väldigt öppen mot allt o alla även om de pratar spanska och hon förstår inte ett ord, det gör ingenting,svansen går som en propeller och hon hälsar glatt på alla som vill. Och det är många vill jag lova,redan på Arlanda charmade hon alla genom att gå laget runt med svansen i vädret vilt viftande,senare sov hon gott hela flygturen utan ett pip.

Framme i Spanien började hon om med charmoffensiven och lyckades tom smälta de annars tämligen buttra terminal vakterna,härligt att se beväpnade macho grabbar nästintill kravla på golvet för att leka med en pytte liten pinscherfröken.

Jag vill också ha en liten valp!