Dvärgpinscher - Lennox och Monster

Av helgens härliga väder märks inte mycket. Men det är lite varmare och jag slapp skrapa rutorna i morse så det finns väl alltid nåt att vara glad för.

Jag värmer en sån där riskudde i micron varje morgon nu och stoppar in i Lennox bur. Det blir så himla kallt åt honom. Jag skulle inte vilja gå från att sova under täcket till att bli instoppad i en iskall bil och det tror jag inte Lennox uppskattar heller. I morse när jag ropade att det var dags att gå så försökte han gömma sig under Niklas täcke. Jag känner i och för sig likadant och skulle gärna gömma mig under Niklas täcke när väckarklockan ringer på morgonen :)

Mitt mål i vinter är att klickerträna en stund de flesta dagar. Just nu tränar vi in "rulla runt". Vi har kommit till att han lägger sig på rygg så det är nog inte långt borta. Att klickerträna in tricks är jättebra vinterträning. Jag funderar på att kolla med klubben om vi inte kan ha en klickerintro så att fler medlemmar får chansen att lära sig. Jag var nämligen lite skeptisk innan jag provade, fattade inte riktigt hur bra och roligt det var. Men Lennox älskar det, han blir helt tokig när han hör skramlet av klickern.

På lunchen gjorde jag lite nosaktivering med föremål utomhus. Alltså, övningarna går ut på att hitta och hämta ett föremål till mig och nosarbetet går ju av sig självt. Att fokusera på föremålen och hämtandet känns väldigt viktigt för att det fortsatta spårandet ska kännas bra.

Först vallade jag en korridor och la ut ett föremål med synretning. Alltså, jag band Lennox vid ett träd, trampade upp ett avlångt område i skogen och la en reflex längst ut. Sen släppte jag honom med kommandot "leta". Det såg ut som att han hittade reflexen med en gång, men han fortsatte leta i korridoren. Det var kanske lite läskigt att ta reflexen som låg i en liten plastpåse. Jag försöker ha olika föremål och inte bara leksaker och senaste tiden har han hämtat en stor pillerburk, en boll, pinne, en plastgrej och lite annat. Men reflexen var tydligen lite väl otäck. Han letade dock fint och när han markerade reflexen andra gången berömde jag och gick ut i rutan. Han fick plocka upp den och ge den till mig i handen och det funkade bra. Han har fått mycket mer uthållighet i letandet och ger inte upp som han ofta gjorde i början.

Sen band jag upp honom igen och gick ett spår längs stigen. Anledningen till att jag gick stigen var för att jag vet att han gärna springer på när det är lätt terräng, men att jag vill att han ska koppla på näsan och noggrant leta efter föremål (spårpinnar). Jag gömde den lilla pinnen lite grann utom synhåll och tänkte att det kanske blev lite för svårt... Han fick spåra utan koppel (jag hade glömt det i bilen :) och spruttade iväg i en väldig fart. Men hittade pinnen lätt som en plätt och apporterade den stolt till mig. Han fick massor av beröm och skinka. Duktig kille!

Vi planerar en helgkurs i agility för duktiga Camilla Åström. Det ska bli jättekul, hon är väldigt positiv och trevlig tycker jag. Ser ut att bli en rolig vår......