Dåligt samvete
Igår kväll var det allmänlydnadsinstruktörsutbildning. Jag hade varit på Stora inspirationsdagen med jobbet under dagen och haft lite huvudvärk hela dagen. När jag kom hem hade jag lite feber och kände mig som en urvriden gammal disktrasa. Jag ville absolut inte missa första riktiga tillfället av utbildningen, pedagogik dessutom. Så jag la mig och sov en halvtimma och hoppades bli bättre. Men när jag vaknade kände jag mig ännu segare så jag gick och la mig istället.
Usch, min energi är verkligen slut. Det är så himla jobbigt att inte veta vad jag ska göra till våren. Jag söker jobb efter jobb men det lutar åt att jag får läsa kurser på universitetet. Det känns jättetrist att vara färdigutbildad med studielån och inte ens få komma på intervjuer. Inför varje jobb jag söker lägger jag mycket energi på ansökan och även om jag vet att det är jättetufft på arbetsmarknaden och att det ser likadant ut för många andra nyutexaminerade så känns det trist. Man blir väldigt trött av att oroa sig för hur man ska lyckas få ett jobb.
Nu är vi i alla fall klara med flytten. Några krokar och tavlor som ska upp bara så är det klart sen. Det känns jätteskönt och mysigt hemma. Lennox verkar också trivas bra. Tyvärr så har han ju, som sagt, fått ha det rätt tråkigt senaste tiden och jag har dåligt samvete. Visst, det har varit regnigt och trist och då är han ändå helst inomhus. Men det märks att han är van att få träna. Han blev jättelycklig när vi gjorde några lydnadsövningar häromdagen.
Idag på lunchen ska jag åka och träna ett kort pass. Ikväll har jag ju agilitykursen och först tänkte jag träna innan den. Men då får ju L ligga i bilen resten av passet och det kändes lite kallt och tråkigt för honom. Så vi tränar på lunchen så får han busa med husse ikväll istället. Dessutom är det trevligare att träna när det är ljust ute.
Ska försöka hitta på lite konster och annat vi kan träna inomhus nu när det är så mörkt och blött ute. Snart drar ju vinterns inomhusträning i ridhus igång också. Men jag måste kolla med veterinären först hur skadligt det är med all sand Lennox får i ögonen. Det känns inte alls bra. Dvärgpinschrar har ju inte så mycket hår (typ inget) som skyddar ögonen och han får alltid massa sand i ögonen. Men det vore kul att kunna träna. Vi lärde oss massor förra vintern.
Nu ska vi ta en skogspromenad.
Lovis får åxå sågspån på ögonen när vi är i ridhus... ser inte klokt ut!
På lördag får du väl bestämma dig innan om du ska springa förbi gungan eller inte. Visst, det är tråkigt, men kan han inte så kan han inte...
Lovis var ju jätteskraj för gungan i våras. Jag satte sele på henne, höll i och "tvingade" henne att gå, belöna (inte mutade o lockade utan bara belönade) rikligt och klickade. Meningen var att hon måste röra sig medan gungan rörde sig, inte stanna och backa. Det fungerade faktiskt väldigt bra, nu älskar hon ju gungan även om hon inte alltid har tid att stanna på den... Men hon är inte rädd. Kanske inte fungerar på Lennox, men allt är ju värt att testa!
Han GÅR över utan problem på träning. Han tar den om och om igen och jag kan bara stå längst fram och belöna. Jag har tränat med olika gungor (fast vi har bara två) men när det väl blir tävling funkar det inte :(
Ska prova det där med plankan :)