Dvärgpinscher - Lennox och Monster

Åh, mitt hjärtas fröjd och glädje :) Nu är vi tillbaks där vi slutade i höstas, med stora svängar, en seg förare och en pigg och glad hund. Mer om det sen..

I onsdags började vår tävlingskurs i agility på kvällstid. Vi går för Anita Axelsson och det känns jättekul och spännande. I onsdags hade vi först ett ganska långt teoripass som gjorde att man hamnade i rätt stämning så att säga. Vi blev påminda om en del begrepp och fick en del nya som gör att man tänker till för att träna med kvalité. Anita har precis gått kurs för Greg Derret (han är nog den som mest inspirerar agility-Sverige för tillfället) och vår kurs kommer till stor del att handla om hans system. Det känns skitkul eftersom jag varit väldigt nyfiken på att lära mig mer.

Efter teorin så delade vi upp oss två och två. En person skulle springa i en cirkel som vi markerat med koner. Så småningom ska man kunna springa fort med hunden i galopp i höger inner, höger ytter, vänster inner och vänster ytter. Den andra personen var coach. I början var det jättesvårt att belöna tillräckligt ofta, att röra sig samtidigt som man belönade och att hålla cirkeln rund, men det var himla kul.

Igår morse åkte jag ut med Lennox och Monster och provade med en i taget. Lennox vill gärna gå alldeles för långt bak så det gäller att jag belönar långt fram. Monster fattade med en gång och det är rätt kul att träna med en valp som inte har nån som helst idé om vart han ska befinna sig utan bara följer.

Vid lunch när jag gick ut med de hundar jag skulle rasta så fick jag en blixtrande huvudvärk. Jag åkte hem och lade mig i några timmar och sen kände jag mig mycket fräschare. Undrar om det kan vara allergimedicinen? Jag hatar att ha pollenallergi. Men det finns väl värre åkommor man kan drabbas av antar jag. Det var i vilket fall skönt att jag blev bättre, för på kvällen skulle jag till Byrackarns på träningskväll inför lagtävlingarna i Kumla.

Jag och Lennox har ju varit så osynkade senaste månaderna och speciellt efter de senaste misslyckade träningspassen och helgens tävling så har det känts helt hopplöst. Jag har analyserat ihjäl mig för att försöka hitta vad som kan ha gått fel (är det vår relation, har jag ändrat något i handlingen utan att jag tänkt på det, är han sjuk?) men inte kommit fram till något. Jag var därför lite nervös när jag körde till Byrackarns (ungefär en timmes resa) och undrade hur det skulle funka.

När jag kom fram till Gudrun och Camilla (gud vad vackert de bor!) så rastade jag hundarna snabbt och sen var det dags att dra igång. Vi var tre som tränade: jag, Malin med borderterrier och Ewa med lancashire heeler. Jag gick banan ganska fort och försökte verkligen fokusera och koncentrera mig. Och sen körde vi. Felfritt! Även om svängarna var otroligt stora och jag var efter i min handling både här och där så tog vi oss igenom första banan nollade.

Åh så underbart det kändes!! Inför den här säsongen hade jag räknat med att träna på att dels tighta svängarna och dels att få ut honom där det behövs. Men som det känts senaste tiden har jag inte vetat om det skulle gå att träna speciellt mycket överhuvudtaget utan att vi kanske skulle behöva gå tillbaka jättelångt och försöka lära känna varandra på nytt i agilityn. Men igår var vi liksom tillbaka där vi var i höstas och nu ser jag verkligen fram emot vårens träning. Att jobba med ett system vi båda går bra på, att få ihop svängarna och att ha så otroligt roligt tillsammans!

Efter den första banan bjöd de på middag (en stor sallad, tortillas, vin eller cider) och det var jättemysigt att sitta på deras stora veranda och äta och prata hund. Jag var så glad så jag hade kunnat lyfta från bordet. Det kändes jätteskönt att ha så roligt med sin hund igen. Nu är säsongen 2006 igång och jäklar vad kul det ska bli!

Med magen full av mat så körde vi nån timma till och jag jobbade på så gott jag kunde. Lennox var verkligen sitt vanliga jag, glad, snabb och så har han ju blivit mer lyhörd på banan och är så himla rolig att köra med. Mellan loppen hade han som vanligt lite dålig hörsel, nosade runt och var liksom Lennox igen. Jag fick skitbra tips om kontaktfälten (ett genombrott :) inkallningsstart, halva framförbyten, svängar med mera.

Vi avslutade med att fika med kladdkakan jag tagit med och Monster fick leka länge med Xi (mellanpudelvalp, jäklar vad kul de hade) och en liten stund med Medusa (borderterriervalp, de var nog lite rädda för varann och hittade inte riktigt leken :)

Jag åkte hem med två trötta hundar snarkandes i buren där bak och med en sån himla härlig känsla. Agility är verkligen det roligaste jag vet.