Tankar...
Igår tränade vi utställning och när Monster stod på bordet (vilket för övrigt gick jättebra!) så kom en beardishane fram mot bordet och när han var nån meter ifrån så gjorde Monster ett utfall (dvs, hoppade nån decimeter fram samtidigt som han fräste till). Jag ignorerade honom och fortsatte träningen (då det inte ingår i min målbild att hunden ska stå stilla även när främmande, stora hanhundar kommer fram till bordet). Varpå ungefär följande konversation utspelade sig:
Kvinna som var med på träningen (har aldrig träffat henne förut):
- Jag skulle säga åt honom om han gjorde så!
Jag:
- Nja, han är lite osäker på andra hundar, sen blev de ju påhoppade för drygt en vecka sen också.
- Men du stärker honom ju inte genom att låta honom göra så
- Nej, men som jag uppfattar det så säger han: "kom inte närmre" till den andra hunden och när han är i det här läget (alltså uppställd på ett bord och tillsagd att stå stilla) så vill jag inte säga till honom för att han ger en avståndsökande signal. Däremot får han absolut inte dumma sig på promenader och definitivt inte göra utfall mot hundar vi möter på trottoaren eller liknande.
Jag kan inte återge i exakta ordalag vad hon sa men typ
* att jag inte stärker honom genom att låta honom ta hand om det själv
* att om jag inte vill ta honom så kanske jag inte ska träna utställning alls utan jobba på att stärka honom på andra sätt först och främst
* att jag inte ska hålla på och bära honom etc
Jag hamnade verkligen i försvarsläge och kunde inte hålla med om nåt av det hon sa (jo, att jag inte stärker honom genom att ignorera honom, fast jag vet inte om han skulle bli stärkt av att få lite däng heller) men sen tänkte jag såklart efter och har tänkt en del på det även idag. Även om tipsen var oombedda så förstod jag att hon menade väl och då är det ju värt att ta till sig.
Hur som helst. Jag vet att jag säkert skulle kunna packa ihop Monster ganska mycket genom att vara väldigt mycket strängare emot honom. Jag håller absolut med om att hundar i allmänhet mår bra av att ha väldigt tydliga gränser för vad som är ok och att de känner sig trygga när det vet att ledaren, ägaren tar hand om jobbiga situationer så att hunden själv slipper.
Samtidigt så är det väldigt svårt att bestraffa en hund i en situation där den är osäker. Vissa raser visar sin osäkerhet genom att lägga svansen mellan benen, skygga undan, låtsas som att de inte finns etc. Och en sån hund skulle man ju inte bestraffa för att den visar rädsla. En dvärgpinscher går ofta i försvar och försöker tuffa till sig istället. Det är såklart inte ett acceptabelt beteende!! Men samtidigt svårt att veta om och hur man ska bestraffa, speciellt i situationer som den ovan eller som när Lennox blir rädd för en unge som jagar efter honom när vi är på promenad i parken.
Jag brukar snarare försöka undvika att sätta hundarna i såna situationer. Monster som är osäker på främmande hundar låter jag aldrig hälsa på såna hundar jag inte vet att det kommer att funka bra med. Han får absolut inte skälla eller ha sig, men han får alltid ha ett visst avstånd till främmande hundar.
Dvärgpinschern är en ras som nog ofta kan uppfattas som rätt så tuff, självsäker och dominant. Och många hundar tror jag har dessa delar, samtidigt som de kan ha vissa osäkra delar som de hanterar genom att tuffa sig.
Nu blev det här värsta försvarstalet, men jag kände att jag var tvungen att skriva av mig lite. Måste tillägga att jag sannerligen inte bär omkring på mina hundar. Däremot så lyfte jag av Monster av bordet igår och höll honom i famnen under tiden vi diskuterade.
Och jag tycker faktiskt att jag stärker honom genom utställningsträningen! Han får träna på att det är massa hundar runtomkring och att uppföra sig fint ändå. Dessutom har det gått jättebra på agilityträningen fast han är lös bland massa hundar. Men kommer nån framspringande till oss så kommer jag inte bestraffa honom om han gör utfall. Däremot kanske jag hinner hjälpa honom genom att ta honom bakom mig och skrämma bort den andra hunden.
Det är jättebra att få tips och människor vill ju bara väl. Dessutom är det nyttigt att få sig en tankeställare ibland. Men man måste göra vad som känns rätt för en själv. Jag ser att stå på bordet som en cirkuskonst och vill först att han vet precis vad som förväntas innan jag ställer krav. Däremot att klippa klor, bli rengjord i öronen eller visa tänderna för mig är inte förhandlingsbart, där är jag sträng.
Och vad är skillnaden då, det är ju hantering fast på olika sätt? Jo, när det är en främmande människa så kan jag inte garantera att han inte får ont (veterinären t.ex.) men när jag grejar med honom själv så är jag lugn, försiktig och han får alltid godis efteråt. Och jag MÅSTE kunna greja med honom utan att han krånglar. Utställning måste vi faktiskt inte gå på, det är nåt vi gör för att jag tycker att det är kul. Och jag har svårt att se nån som dänger hunden för att den är osäker vid tandvisningen i lydnadsklass 1 (eller nej, det finns säkert de som gör det. Men det är inte förenligt med mitt synsätt).
Gud vad långt det här blev, vet inte ens om nån orkar läsa. Men det var skönt att få skriva av sig lite, och det fick mig ju att tänka igenom ett och annat.
Till roligare saker:
Jag ser så himla mycket fram emot lördagen. Åker hemifrån 04.20 och hämtar Helene.. gäsp!! Utställningsträningen har gått jättebra senaste tiden, nu senast ställde han upp sig så fint helt av sig själv, med konstant viftande svans och glada ögon. Han var lite skuttig och gick inte så fint i kopplet som jag tycker han gjort senaste tiden, men jag hoppas det blir bättre på lördag. Huvudsaken är att han står lika fint på bordet som han har gjort på träning. I måndags var han som en staty (med viftande svans dock).
På shoppinglistan HUND 2006:
Ett varsitt svart koppel med reflex invävt.
Tuggisar
Helst inget mer, med tanke på ekonomin :)
Ska ni till Stockholm??
Är för övrigt väldigt tacksam för synpunkter på det jag skrivit....
Jag tycker du har rätt i det mesta du skrivit, det är alltid intressant att ta del av andras hunduppfostran och tankar kring det.
Jag har förstått att det finns lika många sätt att uppfostra hundar på som det finns hundägare. Innan vi skaffade hund var jag ganska naiv och trodde att det fanns ett sätt och att det skulle vara enkelt. Nu har jag förstått att hundar är individer och att det därför kan skilja sig i hur man ska uppfostra dem.
Du säger att den andra kvinnan som sa åt dig säkert bara menade väl, men jag tycker nog att det är onödigt att säga åt andra (om det inte är frågan om något uppenbart fel som att någon slår sin hund) om de inte ber om hjälp, det är så lätt att hamna i försvarsställning som du gjorde, har själv gjort det i möte med andra hundägare som talat om hur man ska göra.
Och de som säger till vet ju inget om min eller din situation och vad hunden har haft för upplevelser i sitt liv mm. Därför tycker jag man ska låta andras hunduppfostran vara, jag skulle t ex aldrig säga åt någon om deras barns beteende heller.
Skriv gärna mer om såna här saker som rör hunduppfostran, det är så lärorikt och intressant.
Åh tack Sandra, blir alltid så himla glad när du kommenterat. Dels för att det är roligt att nån läser och kommenterar och dels för att det är så gulliga kommentarer :)
Beardiskärringar ska man inte lyssna på :-)
Helena - hahaha :)
Jag har varit i samma situation med Jerry massor av gånger eftersom han alltid tar till försvar då någon okänd människa kommer för nära, och det blir jätte jobbigt när man får kommentarer som -Hur kan du tillåta det där? -Jag skulle nog tillrättavisa min hund om han gjorde så!
Men jag känner precis som du att jag stärker inte min hund på något sätt alls genom att tillrättavisa honom när han är rädd (för det är ju det han är, inte allmänt ilsken som många tror). Istället får man som ägare till en osäker hund försöka vara lugn och otroligt uppmärksam på alla situationer som kan uppkomma där hunden kan tänkas bli rädd och försöka själv att ta hand om situationen. Som att tex ställa hunden bakom sina ben då de tvärt kommer fram någon som han bli osäker på.
Men som du skriver så får man sig en ordentlig tankeställare och det är lätt att tvivla på sina belut då det kommer råd om hur man borde gjort från någon annan. Men man ska aldrig utsätta sin hund för något som inte känns rätt. För det är ju din hund och ingen annans. Du har skaffat hunden för att du vill ha den, inte för att andra hundar och människor ska få leka med den!!!
Tusen kramar//Lisa (tycker att du inte ha kunna göra mer rätt)
Lisa - skrev till dig på MSN (vet inte om du sett det?). Tusen kramar tillbaka :)
Såg det! Tack! Kram! :)