Dvärgpinscher - Lennox och Monster

Monster är med på utbildningssektorns möte och ligger snällt i mitt knä. Notera att det står "olydig" på halsbandet :)

Idag fyller Monster ett år!

Monster och Lennox är i mångt och mycket varandras motsatser. Lennox är en herre som tar livet på största allvar. Han har en del åsikter om hur man bör uppföra sig och vill nog helst vara nära mig dygnet runt, med undantag för en och annan rådjursjakt.

Monster är en glad liten skit som tar dagen lite som den kommer. Han skäller på stora hundar, snor Lennox tuggben genom att ställa sig med rumpan vid Lennox nos så att Lennox ska glömma att han tuggar på benet och istället vilja slicka där Monster i ljumsken, där han hade ett sår för flera månader sen (det är läkt sen länge, men Lennox vill gärna tvätta Monster ändå). Han flyger glatt upp på en sovande husse (landar gärna mellan magen och benen nånstans ;) för att hälsa och hans svans viftar nästan alltid. Han har en diger förstörelselista med bland annat en X-BOX handkontroll, föräldrarnas dyra DUX-madrass, trosor, kepsar med mera.

Det är två väldigt speciella och väldigt älskade små hundar jag har. Och även om det varit jobbigt många gånger, speciellt eftersom Niklas tyckte att en hund räckte gott och väl, så ångrar jag inte en sekund att det lilla Monstret fick flytta hem till oss.

Ett år gammal har han faktiskt utvecklats till en rätt så rolig liten skit. Och lyckas han förstöra nåt nu så är det mitt fel som lämnat det framme. Kompostgaller är bra.

Under hans andra levnadsår är det tänkt att han ska patellaundersökas, ögonlysas, MH-beskrivas, starta åtminstone hoppklass i agility och förhoppningsvis gå en viltspårkurs.

Igår var jag förresten och vaccinerade de båda herrarna, så nu är ettårs-sprutan avklarad.

Grattis på ettårsdagen lilla Monster!