Dvärgpinscher - Lennox och Monster

Tack för kommentarerna, det är så mycket roligare att skriva när man får en kommentar eller två. Och bara så ni vet så tränar vi för fullt på inkallning med den lilla svarta. Den stora röda vet precis vad det betyder och honom kan jag ha lös på trottoarerna här omkring*. Tyvärr så drabbas han av tillfällig dövhet ibland och kommer inte förrän jag låter arg (oftast när han står och glor på nån hund på andra sidan gatan), men det ska vi råda bot på. Jag ska beväpna mig (inte med en elpistol, även om jag ibland i stundens hetta skulle önska att jag hade en sån, nääää vad säger jag) med en vattenpistol, Lennox avskyr vatten. Och sen ska jag ropa en gång med snäll röst och kommer han inte då så blir han blöt. Med Monster tränar jag så att han ska lära sig vad kom betyder först och främst. Jag vägrar tro på att dvärgpinschern ska vara svår att ha lös, jag tror bara man har lite mer överseende med småhundar :) Dessutom är de svårare att tillrättavisa tycker jag, men vattenpistolen är ett säkert kort i vår familj.


Igår fick Monster gå sitt första spår. Han spårade lite på och lite av men spårade de sista metrarna fram till belöningen (en vitaminburk med korv i). Lennox spårade som en klocka och markerade alla apporter. Jag blev så glad! Så här trött var Monster efteråt. Han älskar vår soffa. Det gör vi också :) Se själva:




Jepp, det där är Niklas hörn och Monster älskar att ligga på husse.

Igår var vi till 4H-gården och körde hem alla hinder till klubben. Snön hade smält på planen men den var som en grundare sjö. Jag ska vänta några veckor innan vi börjar träna ordentligt. Häromdagen var jag förresten och köpte nytt foder och då kollade de tänderna på Monster på ett utställningsbord. Han är för go den lilla gubben. Han är så glad i alla människor och tyckte det var hur kul som helst att stå på bordet. Han stod dessutom ganska stilla emellanåt. Nu måste vi träna på att trava bara, det är vääääldigt svårt tycker hoppeliskutt-Monster.

I övrigt växer han så det knakar och jag är så himla nöjd med honom.

Lennox är världens goaste som vanligt och här delar de broderligt på ett tuggben under vardagsrumsbordet



*jag tycker inte man ska ha nån hund lös i närheten av trafik, men första veckorna med Monster var det enklast att ha Lennox lös på de tidiga morgonpromenaderna. Och Maud, jag förstår det där om hästarna, han har aldrig visat nåt intresse tidigare men den här ljusa söta ponnyn kom travandes efter oss.