Hundar och matvägran

Allt fler hundar (speciellt dvärghundar???) verkar äta dåligt. Och ägarna är såklart oroliga. Jag var själv orolig när Lennox åt så där dåligt och provade att blanda i godsaker i maten, att handmata honom med mera.

När jag slutade med det och började ställa fram maten och låta honom äta om han var hungrig, och inte bry mig om han inte ville äta, så blev det jättebra! Så här kan en vanlig vecka se ut. Måndag - äter halva frukosten vid 09.30. Går upp och äter sin kvällsmat vid 23-tiden. Tisdag - äter ingenting förrän vid kl 20 då han äter upp sin mat och vill ha en extra portion (som han får). Onsdag - äter frukost och middag när det serveras. Torsdag - äter första målet (frukosten som fortfarande står framme) vid 16, vill sen inte ha nåt mer. osv, osv..... Och det är helt ok! Han är inte tjock och inte smal. Utan i fint hull. Och han reglerar antagligen själv hur mycket han vill ha.

(Obs! Det här är återgett av mig.) Veterinären tyckte att för det första: börjar hunden matvägra så ska man först kolla att den inte har en halsinfektion. Ni vet ju själva hur kul det är att äta när man har riktigt ont i halsen! Men är den frisk så gäller följande:
- äter inte hunden upp all mat så får den för mycket mat. Fodertillverkarna anger ofta för stora portioner
- vill hunden fasta ett par dagar, låt den göra det
- se på hunden. Är den sjukligt smal? Är den inte det så får den i sig det den behöver, även om du tycker att det känns som väldigt lite

Hennes border collie på 18 kg äter en näve foder till frukost och en näve till kvällsmat. Hon var i jättefint hull och klarade sig bra på det.

Och hunden får såklart i sig all näring (om man inte börjar ge den annan mat istället.) Varje foderkula är ju sammansatt med alla näringsämnen, det är ju inte en kula kolhydrater och en protein osv.

Dessutom tyckte hon att det är väldigt stressande för hunden att försöka truga den att äta. Det är ju ett väldigt onaturligt beteende, att ledarhunden försöker få en ranglägre att äta. Det ska vi definitivt sluta med.

I övrigt verkade hon gå mycket på
Jan Fennell-filosofin. Och den tycker jag känns lite sådär. Den funkar säkert i många lägen, men jag skulle aldrig vilja följa den fullt ut och det måste man ju göra enligt Jan för att den ska funka.

Hur som helst, veterinären kändes väldigt duktig och det var superintressant.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback